Rolf Christoffersson delar sina tankar kring tron i Sändarens utgåva vecka 36. Tydligen är det som han ger uttryck för, att den tro som han växte upp med, den har han förlorat. Exempel på hur han förlorat tron, ger han i sin insändare. Han skriver: ”Då jag funderat över mitt eget liv har jag kommit fram till att jag inte känner något behov av ett liv efter detta. Vårt enda och verkliga liv finns, som jag ser det, här och nu, inte i något fjärran pilgrimsmål.”

Det han ger uttryck för i detta synsätt är som han skriver: ”som jag ser det”. Det är uppenbart att han lämnar det samstämmiga vittnesbördet från bibelordet och kyrkans tradition genom tiderna, att livet här på jorden inte är slut i och med döden. Det finns hopp bortom graven …

Hela Christoffersons inlägg andas tvivel. Givetvis har han rätta att ge uttryck för den troskris som han verkar leva i. Men att utifrån den efterlysa en ny teologi som passar hans tvivel, det är helt befängt. Det är inte så teologi formas – utifrån mänskliga tvivel. Teologi formas från uppenbarelsen som vi fått och som finns i Bibeln. Utifrån den skall våra trosliv byggas – inte på tvivel.