Bitte Hammargren, ledare för Mellanöstern- och Nordafrikaprogrammet på Utrikespolitiska institutet kommenterar här de senaste händelserna i samband med de palestinska demonstrationen nära gränsen mellan Gaza och Israel.
De stigande dödstalen bland demonstranter vid Gazas gräns mot Israel äger rum i ett läge när palestinier i Gaza, som brukar kallas för världens största utomhusfängelse, känner sig övergivna av världen, inklusive av arabländerna och den palestinska myndigheten i Ramallah. Gazaborna är idag omkring två miljoner, de flesta är unga och de lever alla hopträngda i en blockad, utan den frihet att resa som vi tar för given. De flesta är ättlingar till de palestinier som flydde eller fördrevs 1948, när staten Israel upprättades – ofta från platser som ligger väldigt nära Gazas gräns mot Israel. När nu Israel förbereder sitt 70-årsjubileum kring den 14 maj, och Trump sin omstridda flytt av USA:s ambassad från Tel Aviv till Jerusalem, vill palestinier i Gaza fästa världens uppmärksamhet på att det också är 70 år av Naqba (katastrof). Naqba är det arabiska ordet för det som palestinierna minns som sin stora nationella katastrof, när en majoritet av araberna i det brittiska mandatet Palestina blev flyktingar i samband med upprättandet av staten Israel.
I stort sett varje judisk israel fruktar tanken på att palestinierna skulle få gehör för rätten att återvända till sina förfäders platser. Det skulle, som de ser det, betyda slutet på staten Israel. Men palestinska ledare, som förhandlat med Israel, vet att det antal som skulle få rätt att återvända vid en fredlig tvåstatslösning bara är symboliskt. Vad som kanske är ännu viktigare vore en officiell ursäkt och kompensation till flyktingarna från 1948 och deras anhöriga.
De som tog initiativ till protesten i Gaza hade hoppats på att det skulle bli en icke-våldsmanifestation, tänkt att kulminera på Naqba-dagen den 15 maj. Men det går inte att göra en stor manifestation i Gaza utan att Hamas tar kontrollen över den. Och även om Hamas inte vill ha ett nytt storkrig mot Israel, så är det en militant islamistisk organisation som ser ickevåld som svaghet. Och våldet finns i Gazabornas vardag. Varje Gazabo har upplevt många krig och lidit personliga förluster från den israeliska krigsmakten. Därtill kommer elva års blockad. Därför förvånar det dessvärre inte att Gandhis ickevåldslinje har svårt att få fotfäste i Gaza. Därifrån ser vi bilder av demonstranter, som kastar brandbomber och stenar mot gränsbarriären eller som sätter eld på brinnande bildäck. Men världen reagerar mot den israeliska arméns svar på protesterna – alltså med skarpa skott mot mestadels obeväpnade demonstranter.
Att nu USA lagt in sitt veto i FN:s säkerhetsråd mot en oberoende undersökning av vad som ligger bakom de stigande dödstalen, i dagsläget över 32, och det stora antalet skadade, undergräver ytterligare utsikterna till fred och respekt för folkrätten. Amerikanska veton för att skydda Israels regering till varje pris är lika destruktiva för den långsiktiga freden i Mellanöstern som när Ryssland lägger in sitt veto för att skydda Assadregimen i Syrien.
KOMMENTARER
Om det ska krävas en ursäkt och kompensation från Israel till de arabiska palestinska flyktingarna så var är samma förslag från Bitte Hammargren för de judar från MENA-länderna utanför Israel som tvingades lämna sina hemländer och bli flyktingar runt tiden då Israel blev självständigt? Ska inte de ha en ursäkt och kompensation från arabstaterna för det de förlorade i sin flykt och i sin många gånger påtvingade flykt från dessa stater de levt i hundratals och tusentals år? De ägodelar de fick lämna kvar när de blev flyktingar uppskattas till idag runt 6,7 miljarder US dollar. Varför så tyst om deras situation och dessa judars och deras ättlingars rättigheter? Kanske något för UI att hålla ett seminarium om?
Allt Israel gör är inte försvarbart men att jämföra Israels demokratiskt valda regering som, trots allt, agerar för att skydda sina medborgare, med diktaturen i Syrien som slaktar sina medborgare genom att bl a använda stridsgas är väl lite väl magstarkt? Tyvärr tar den sista meningen bort trovärdigheten i en annars ganska balanserad och välskriven kommentar.
1. Flykten 15 maj 1948 (Naqba) var ett resultat av främst muftins av Jerusalem och arabstaternas uppmaning till den arabiska befolkningen att lämna den nyproklamerade staten Israel för att bereda väg för de arabiska anfallsstyrkyrkorna. De utlovades att återfå inte bara sina hem utan även att få överta sina judiska grannars. Inspelnnigarna finns åtkomliga i original från BBC.
2. !961 genomförde FN en folkräkning av de arabiska flyktinglägren i Libanon, Jordanien och Egypten (Ghaza). Resultatet blev att av den arabiska befolkningen på c:a 500.000 som bodde i det som av FN beslutade delningen blev Israel stannade 120.00 kvar, Israel tillät senare återvändandet av 90.000, alltså fanns det cirka 290.000 av de ursprungliga flyktingarna kvar i lägren. Dessa hade senare fylllts på av sociala flyktingar från främst Sinai (Ghaza). Kopia av rapporten som aldrig publicerades av FN efter Dag Hammarskjölds död finns på svenska UD.s
Så ser den egentliga flyktingstatistiken ut.
Mvh, Torgny Rabe