Boströms lovsång till söndagens bortglömda episteltext

Vi har stämt träff i Vårdklockans kyrka på Adelsgatan i Visby, den som tidigare var känd som Metodistkyrkan men som i och med Equmeniakyrkans tillkomst bytte namn. Här är trubaduren och pastorn Tomas Boström församlingsherde (på pappret deltid, men i hjärtat heltid) sedan ett par år. En roll som han stortrivs med. Församlingen har den senaste tiden genomgått något av en metamorfos, då många socialt utsatta funnit ett hem i gemenskapen och ruskat om församlingslivet. Men det är inte på grund av denna spännande omvandling vi träffas, utan för att ta tag i det i förstone föga upphetsande ämnet ”söndagens episteltext”. Men det är den ofta styvmoderligt behandlade läsningen i gudstjänsten, mellan GT-textens märgfulla berättelser, och evangelietextens predikoförberedande ord som Tomas Boström haft fokus på det senaste året. Egentligen var det Gamla testamentets fel att Tomas Boström började intressera sig för episteltexternas roll i gudstjänsten.

— Visst, GT innehåller fantastiska berättelser som Jakobs stege och Noas ark till exempel. De berättelserna är vi på något sätt genomsyrade med från söndagsskolan och framåt. Men jag måste säga att jag har svårt för GT. Vi ska inte predika den dömande katastrofguden som framträder där. Det är inte Tio Guds bud som gör oss rättfärdiga, utan det är Jesus. 

— Och jag älskar Jesus! utbrister Tomas Boström och ger sig själv epitetet ”Jesusfreak” när han förklarar hur han mycket lättare ser och känner igen denne Jesus i Paulus och de andra brevskrivarna i Nya testamentet, än till exempel i Josua.

Det är livet efter påsken som episteltexterna handlar om. Konsekvenserna av tron på Jesu död och uppståndelse. Och även om den det finns en hel del knepigheter i breven och Uppenbarelseboken som Tomas Boström kan ha svårigheter med, tycker ändå att budskapet kan sammanfattas i det genialiskt enkla: ”Godta och älska varandra”. 

— Det är viktigt att vi efter 2000 år verkligen vågar prata om konsekvenserna av Jesu död och uppståndelse. Det hjälper episteltexterna oss att göra.

Och det är här som Tomas Boström senaste musikprojekt kommer in. Under det senaste året har han skrivit totalt 78 nya sånger, som har sin grund i sön- och helgdagarnas episteltexter. Det började i samband med en vanlig predikoförberedelse, då han läst in sig på episteltexten. Då kom plötsligt en sång till, och idén var född och förverkligades i rask takt, vecka för vecka. Hälften är unisona sånger, resten är ganska jämt fördelat mellan körsånger, solosånger och barnsånger. Alla har de framförts i Vårdklockans kyrka för aktuell söndag.

— Det har varit lustfyllt hela tiden, och jag har egentligen aldrig stött på något olösligt problem med att konstnärligt kunna förmedla texten. Ibland har jag valt en annan årgångs episteltext, till exempel när en Petrustext passade bättre en Paulustext. Största utmaningen var texten för skärtorsdag, som är nattvardens instiftelseord.  

En av sångerna är han övertygad om kommer att bli en dunderhit. Men den är han bara till hälften upphovsman till. Mer eller mindre av en slump kom han över orginalversionen av ”Ovan där”, av den förste svarte metodistbiskopen i USA Charles Tindley.

— ”Ovan där” har ju lite av en skämskudde över sig... men jag upptäckte att den är så gruvligt vantolkad. Min version hyeter ”Pö om pö”, och varenda gång jag sjungit den har åhörarna blivit hänförda. Svaren får vi här, inte ”ovan där”.

Tomas Boström förhandlar just nu med ett förlag om utgivning av sångerna. Men helst såg han att sångerna spreds fritt. 

78 sånger på ett år, det är lite Charles Wesley-tempo på det?

— Nja, han var värre, skrev väl i snitt 1,5 psalm om dagen i 25 års tid... Men visst är Charles Wesley en inspirationskälla. Han gav heller inte mycket tid eller rim åt GT. Han koncenterade sig på evangelierna. Det finns knappt ett ord i evangelierna som han inte skrivit en psalm om. Han gjorde evangeliet sångbart, och det är det jag velat göra med episteltexterna.