Rent statistiskt har det allra flesta församlingar krympt sedan mitten av 1930-talet och sedan år 2000 har det i genomsnitt lagts ner en församling per vecka i Sverige (sett över alla samfund). Många församlingar kämpar dessutom med en allt åldrande gemenskap och har svårt att få en yngre generation att kliva in i ledarskap och förvaltarskap. Med några få undantag ser vi samma trend runt om hela landet, oavsett om man befinner sig i en storstad eller på landsbygden.
Att vi står mitt i en kris är nog odiskutabelt, men är den så djup och stor att det är kört för kyrkan i Sverige? Jag vill tvärtom med övertygelse hävda att kyrkan i allra högsta grad har ett relevant ärende in i vår tid och att församlingen är – och än mer skulle kunna vara – en revolutionerande gemenskap som vittnar om Jesu kärlek. Utmaningen är att det för sällan tycks gå fram.
”Evangeliet är relevant. Det möter människans djupaste längtan och behov. Frågan är om vi förmedlar det på ett relevant sätt.”
Så skriver den norske pastorn och författaren Egil Svartdal i sin bok Ge det vidare och jag tror att han sätter fingret på precis det som är vår stora utmaning. Nämligen att inse, och kanske återupptäcka, att evangeliet alltid är relevant och att det på djupet möter människans längtan och behov – inte bara där och då utan lika fullt här och nu. Men vi behöver även inse att vi på riktigt måste ta tag i frågan hur vi på ett relevant sätt förmedlar evangeliet och Guds kärlek in i vår tid och i vårt samhälle. För att kunna svara på det behöver vi lära känna både oss själva och den omvärld vi är en del av.
Formade i en annan tid
Sverige har under det senaste seklet haft en dramatisk och händelserik utvecklingskurva. I början av 1900-talet var vi ett land i misär där svensken kämpade med arbetslöshet, alkoholism och fattigdom. Det var ett tydligt klassamhälle där några få hade makt och inflytande och där kyrkan var en av de stora maktinstitutionerna. Kristendomen var inte bara statsreligion på pappret, den genomsyrade hela samhället, skolväsendet och uppfostran.
Det var i den formen av samhälle som frikyrkorörelsen fick sitt fäste, där det fanns en synlig, social nöd att möta, men även en given kunskap om den kristna tron som gick att bygga vidare på i läran om den personliga omvändelsen till Jesus. Frikyrkan fyllde ett behov och mötte en längtan som förändrade människors liv.
Sedan dess har mycket hänt. Den kristna tron är idag inte grundad i vårt samhälle på alls samma sätt. De allra flesta svenskar har tvärtom väldigt låg kunskap om vad Bibelns berättelser handlar om eller vem Jesus är. Religion och tro är för många – kanske rent av de flesta – något så avlägset och exotiskt att bara tanken på morgonbön i skolan är totalt omöjlig.
Dessutom har vi gjort en enorm resa i den ekonomiska och teknologiska utvecklingen. Sverige är numera ett utav världens rikaste länder och merparten av invånarna har aldrig behövt fundera över mat för dagen eller tak över huvudet. Vi har gratis skola, i princip kostnadsfri sjukvård och ett utbrett socialt skyddsnät vid såväl arbetslöshet som sjukskrivningar. Utöver det har vi genomgått en oerhörd digital utveckling, gjort en vandring mot frihet och individualisering och blivit ett globaliserat samhälle.
Det är svårt att greppa den förändring som vi faktiskt har gått igenom och på djupet förstå den verklighet och de utmaningar den yngre generationen nu växer upp med. Och då har jag inte ens nämnt det faktum att vi idag möter gängkriminalitet, klimatkris, terrorhot…
Beredda att formas om?
Samhället har förändrats i en så rasande takt sedan frikyrkan etablerades att det är enkelt konstatera att listan på nya utmaningar för henne är lång och ytterst utmanande. Har vi som kyrka hängt med? Är vi annars intresserade av att komma ikapp och möta en samtid där den psykiska ohälsan galopperar, ensamheten breder ut sig på ett alarmerande sätt och där en ung generation som längtar efter äkthet och trovärdighet istället ständigt möter fake news och filter?
Som om inte allt detta vore nog utmanande för kyrkan så tillkommer det faktum att hon brottas med sin inre generationsbredd. I den finns förstås massa vackert, men det är även ett faktum att det ofta finns sex olika generationer i samma församling som alla vuxit upp i olika tidsepoker och formats av olika trender, ideologier, teknologisk utveckling och världshändelser. Sex olika generationer med ofta skild syn på ledarskap, engagemang, ekonomi, karriär, familj, religion. Det är inte konstigt att vi ibland som församlingar kan känna oss ganska handfallna inför verkligheten och frågorna om hur vi egentligen ska kunna vara kyrka idag.
Men efter allt detta är det också glädjande att kunna lägga till att ett väldigt spännande skifte ser ut att äga rum just nu i vårt samhälle. Vi ser allt fler kurvor som pekar på att det andliga sökandet i Sverige ökar och senast i december kom ungdomsbarometerns spaning om att Jesus kan bli en av 2025 år stora trender bland unga. Sverige som under decennier har levt med narrativet att vi är en sekulär och liberal stat framstår plötsligt som mer andligt öppna än vi trodde oss vara. Vi ser att människor på ett förnyat sätt börjar längta efter mening med tillvaron, söker efter svar på livets stora frågor, letar efter hopp i en till synes hopplös värld. Och mitt i allt detta tycks fler och fler söka Gud. Om detta stämmer, och det tycker jag allt pekar på, så har kyrkan ett guldläge! Vi behöver bara våga inse det och aktivt börja arbeta med vad som behöver förändras och utvecklas för att möta dagens samhälle.
Men ofta är det svårt som församling och styrelse att själva klara av att se möjligheterna i utmaningarna. Vi blir snabbt hemmablinda och när verksamheten rullar på är det svårt att orka se de längre perspektiven och att det skulle kunna se annorlunda ut. Det är här vi som arbetar med församlingsutveckling kommer in. Jag tror att vi som kyrka regelbundet behöver få hjälp att lyfta blicken och se på oss själva, vår potential och våra problem, med ett utifrånperspektiv. Att få upptäcka vilka gåvor Gud faktiskt har lagt ner i just vår församling, vilka möjliga kontaktytor som finns och vilka strukturer eller traditioner som kanske står i vägen eller hämmar oss från att vara det vi skulle kunna vara i en ny tid.
Medvetna val för förändring
”En församling växer automatiskt uppåt i ålder och inåt i fokus. Den kan enbart växa nedåt i ålder och utåt i fokus genom medvetna val”. Det citatet från Dave Mathews i församlingen Holy Trinity Brompton, London, sätter fingret på utmaningen. Vi behöver gång på gång göra medvetna val som gör att vi som församlingar når utanför oss själva och dessutom föryngras i vår åldersstruktur, ledarskap samt engagemang.
Vi lever som sagt i ett samhälle i ständig förändring. De unga som formas i Sverige idag växer upp i en helt annan typ av samhälle än vi som är äldre gjorde, och imorgon kommer helt andra utmaningar. Som kyrka behöver vi klara av att leva med i denna ständiga förändring med en fot djupt rotad i vår tradition och i ett oföränderligt evangelium, men samtidigt också med en fot närvarande mitt i samhället för att ständigt söka vägar och se hur vi kan möta de behov som finns och vara en röst av hopp och tro in i människors liv.
För det gör skillnad att vi finns som församlingar runt om i vårt land. Det gör skillnad att människor möts till bön och gudstjänst regelbundet i våra kyrkor och det gör skillnad att vi är Kristi Kropp i de städer och byar där vi finns. Men om vi fastnar i våra interna problem, konflikter eller måsten är risken att människor inte ser det hopp som evangeliet bär eller missar chansen att få uppleva kärlek, gemenskap och förlåtelse i det som församlingen skulle kunna få vara för så många fler.
Ibland behöver vi hjälp att upptäcka på vilket sätt det skulle kunna se ut för den församling vi räknar som vår. Var inte rädd att söka den hjälpen, från någon som tituleras församlingsutvecklare eller någon annan med erfarenhet som det finns förtroende förr.