Hundratusentals fler människor är på flykt på grund av oroligheterna i östra Kongo. Bara de senaste veckorna har uppskattningsvis 3 000 människor dödats, merparten civila, när milisen M23 intagit provinshuvudstaden Goma.
Gränsstaden mellan Kongo-Kinshasa och Rwanda är i dag en belägrad stad, avskuren från omvärlden och den humanitära hjälpen som behövs mer än någonsin kommer inte fram.
– Många spekulerar om att M23 har tagit tillfället eftersom världen är upptagna med andra konflikter, säger Joakim Wohlfeil på Diakonia.
Han är specialiserad på de bakomliggande orsakerna till väpnade konflikter. Ofta handlar det om naturtillgångar och i fallet östra Kongo om den mineralhaltiga jorden med rika tillgångar på exempelvis tantalium (även känt som coltan), en kritisk mineral för tillverkningen av elektronik i fordon, datorer och mobiltelefoner. FN:s experter beräknar att 150 ton coltan utvinns illegalt i Kongo varje månad och exporteras via Rwanda vidare ut på världsmarknaden.
– Det här är inte bara en afrikansk kamp, den berör också Europa och Europas värderingar och ansvar, sa Kongo-Kinshasas utrikesminister Thérèse Kayikwamba Wagner när hon mötte en grupp EU-parlamentariker på plats i Bryssel förra veckan.
Vill utmana dubbelmoralen
Kayikwamba Wagner pekade särskilt på dubbelmoralen i EU:s agerande, när unionen säger sig vara för rättvis och hållbar handel och samtidigt ingår investeringsavtal med Rwanda, som genom sitt aktiva stöd till M23 är delansvarigt för den illegala ockupationen av Goma.
– Demokratiska republiken Kongo ber inte om specialbehandling, vi ber bara om att grundläggande internationella rättsprinciper ska tillämpas, samma värderingar som EU säger sig stå upp för, sa Thérèse Kayikwamba Wagner till EU-parlamentarikerna.
Vid det extrainkallade mötet deltog även Panzisjukhusets föreståndare Denis Mukwege på länk, med vittnesmål direkt från regionen. Han underströk att civilbefolkningen är måltavla i kriget och berättade om överfulla sjukhus i Goma där ”människor dör som flugor”.
– Vi talar inte längre om en humanitär katastrof men om en kris för vår mänsklighet, sa Denis Mukwege.
Miljontals människor lider av undernäring i Kongo-Kinshasa. Innan den senaste upptrappning av konflikten uppgick antalet internflyktingar i regionen till omkring 800 000 personer, att antal som ständigt växer och hundratusentals personer har tvingats fly igen undan striderna i Goma. Denis Mukwege vittnade om hur militärer beskjutit flyktingläger – ett direkt krigsbrott – och om det pågående sexuella våldet mot kvinnor och barn och övergivna döda kroppar på gatorna i Goma.
Några dagar senare beskriver belgiska tidningen Le Soirs reporter på plats nygrävda massgravar i stadens utkanter. På grund av rädslan för smittspridning finns det inte tid att identifiera kropparna. Enkla träkors pryder de färska jordhögarna.
Viktigt inte kapitulera
Kriget i östra Kongo är en av världens mest förbisedda konflikter, enligt Denis Mukwege. Samtidigt begås här uppenbara krigsbrott. Han får medhåll av EU-parlamentariker Isabella Lövin (MP).
– Om EU blundar för ett så här flagrant brott mot internationell rätt. Då har vi på något sätt börjat kapitulera och det är inte något alternativ, säger hon till Sändaren.
I ett läge då USA under Trumpadministrationen utmanar hela den rättsbaserade globala världsordningen menar hon att det är extra viktigt att inte vara undfallande. Hon jämför även situationen i Goma med den illegala ryska invasionen av Ukraina.
– Lika flagrant är ju detta och vi kan inte låta det passera och samtidigt ha fördelaktiga avtal med den angripande parten, det vill säga Rwanda.
Enligt Isabella Lövin har EU har goda möjligheter att utöva påtryckning på Rwanda, om man bara använder dem. Det handlar om att pausa allt ekonomiskt stöd till den rwandiska militären och staten, avbryta samarbetet kring mineralexport och införa sanktioner mot det styrande skiktet i landet. Det är samma krav som Kongo-Kinshasas utrikesminister riktar mot EU.
– För närvarande bör EU insistera på två saker. För det första, se över sitt partnerskap med Rwanda på ett holistiskt sätt. Alla delar av det här partnerskapet behöver ses över, det finns koppling till militärt stöd, till mineraler och till ekonomisk utveckling, säger Thérèse Kayikwamba Wagner till Sändaren och fortsätter:
– Det andra som EU behöver stå upp för nu är omedelbart tillbakadragande av rwandiska trupper från DRK:s territorium, så att humanitär hjälp kan få nå fram till offren för den här ockupationen.
Gemensamt uttalande på gång
Situationen i östra Kongo är på EU-parlamentets dagordning när det sammanträder I Strasbourg i veckan. Frågorna kommer då att debatteras i plenum med sikte på en resolution, det vill säga ett gemensamt uttalande.
Resolutionen har inte beslutsverkan, men kan fungera som en temperaturmätare och sätta press på EU-kommissionen och medlemsstaterna.
Efter det extrainsatta mötet i parlamentet förra veckan har Isabella Lövin goda förhoppningar om ett kraftfullt uttalande.
– Det var ju ingen som ville något annat än att stödja Kongo i det här, alla fördömer utvecklingen och stödet som Rwanda ger till milisen. Så jag tror att det kan bli en relativt stark resolution.
Bakgrund: Konflikten i Östra Kongo
Konflikten i östra Kongo-Kinshasa har pågått i decennier och går tillbaka till folkmordet i Rwanda 1994 då närmare 900 000 tutsier dödades av den dåvarande huturegeringen. När denna störtades flydde omkring en miljon hutuer över gränsen till östra Kongo. Det skapade spänningar i området som sedan tidigare är hem åt en marginaliserad grupp tutsier.
Milisgruppen FDLR är grundad av landsflyktiga hutuer. Rwanda betraktar dem som ett existentiellt hot. M23 består av tutsier och det är sedan tidigare belagt att M23 stöds av Rwanda. Enligt en FN-rapport från 2024 rör det sig om så många som 4000 soldater från den rwandiska armén som strider med M23.
Motsättningen mellan hutuer och tutsier är från början en konstruerad motsättning som skapades av kolonialmakterna, men som har permanentats som en etnisk konflikt. Många menar emellertid att de stora mineraltillgångarna i östra Kongo är den egentliga drivkraften bakom konflikten.
