Förra veckan publicerade Ungdomsbarometern Generationsrapporten 2025. En förändring som blivit allt tydligare de senaste åren är att idealismen bland unga minskar. Begreppet kan rymma mycket och det som lyfts i rapporten handlar om att unga idag inte vill identifiera sig med etiketter som klimatvän, antirasist eller feminist.
Att det handlar om just etiketter är intressant då det för en del tidigare generationer varit viktigt att använda sig av just etiketter. Ofta inte bara för att markera vad man är utan gärna just för att markera vad man inte är. Det har varit självklart att identifiera sig som antirasist, för vem vill uppfattas som rasist? Men logiken är ungefär lika ärlig som frågan ”Har du slutat slå din fru än?” där både svaret ja och nej uppfattas som att personen faktiskt har slagit sin fru. Att inte identifiera sig som antirasist behöver inte per definition betyda att en person är rasist. Det är detta som dagens unga i allt högre utsträckning ifrågasätter.
Utmaning för samhället
Det här innebär stora utmaningar för hur dialogen i det svenska samhället just nu ser ut men också för den ideella sektorn. Ett ideellt sammanhang bygger på viljan att förenas med andra människor för att bygga gemenskap på gemensamma nämnare.
Även om det finns tydliga tendenser att den unga generationer i högre utsträckning prioriterar sin egen familj och framgång så kan vi inte likställa det med att de inte skulle bry sig. Miljö- och klimatfrågorna är fortfarande viktiga men det är inte identitetsskapande. I just denna fråga är det också lätt att förstå både ungas likgiltighet och frustration. Det är vi äldre generationer som har misslyckats med att ta ansvar för både klimat och framtid. Här måste vi våga ta ansvar för det som är och motstå frestelsen att projicera våra egna drömmer på en yngre generation.
Drömmen om ”generation Greta” är idag en uppenbar parentes i historien. Här ser jag paralleller till den frustration som även jag har känt gentemot äldre generationer som önskat att min generation ska fortsätta engagera sig på exakt samma sätt som tidigare generationer har gjort. Även när det uppenbart inte fungerar med de förutsättningar som dagens samhälle erbjuder.
Möten över generationsgränserna
Därför behövs det nya strukturer för ideellt engagemang och kanske också nya sätt att tala om det som förenar. Det kan låta självklart att en ung person inte är emot jämlikhet bara för att den inte identifierar sig som feminst men min bild är att det fortfarande är lätt att dra snabba slutsatser baserat på egna erfarenheter och förfasas över en förmodad utvecklingen bland unga. Detta är problematiskt när det vi behöver och borde göra är det motsatta, nämligen att sitta ned och mötas över generationsgränserna. Både låta unga beskriva hur de upplever vår tid och det samhälle vi lever i men också lyssna till varför och hur de skulle vilja och kunna engagera sig ideellt.
Jag är övertygad om att vi skulle lära oss mycket. Har vi riktigt tur kanske nyfikenhet växer från de yngre och möjlighet för oss äldre att dela med oss av någon av våra många erfarenheter. Men bara om det görs i den ordningen.
