Nyligen höll Niklas Piensoho, biträdande kyrkoledare i Equmeniakyrkan, ett bibelstudium i Filadelfia Stockholm som blivit omtalat. Sändarens Carl-Henric Jaktlund har kortat och bearbetat talmanuset så att det i artikeln som följer går att läsa innehållet. Texten är godkänd av Niklas Piensoho.
Det är mycket diskussioner kring världsläget och alla dessa världsherrar. Det känns osäkert, skört, instabilt. Vart är vi på väg? Oron breder ut sig, jag hör det från allt fler och jag tänker det allt oftare själv.
Hur ska vi tänka, vad ska vi känna?
Dessa frågor bar jag med mig i höstas och i en av mina bibelläsningar var det som att Gud själv talade ur en gammal snårig text in i vår tid. Texten återfinns i Matteusevangeliets 24 kapitel och ingår i en större textmängd som brukar rubriceras som ”Talet om tidens slut”. Det är Jesus som talar till sina lärjungar:
”Strax efter den tidens lidanden skall solen förmörkas och månen mista sitt sken. Stjärnorna skall falla från skyn och himlens makter skakas. Då skall Människosonens tecken synas på himlen, och då skall alla jordens stammar höja klagorop, och man skall få se Människosonen komma på himlens moln med makt och stor härlighet. Och han skall sända ut sina änglar vid ljudet av en stor basun, och de skall samla hans utvalda från de fyra väderstrecken, från himlens ena gräns till den andra.”
Den andra frågan
Snårig text, eller hur? Stjärnor som faller från skyn, himlamakter som skakas, människosonens tecken ska synas på himlen… det är ett bibelord som sätter fantasin i rörelse. Ofta har det tolkats väldigt bokstavligt med koppling till att Jesus ska återvända från himlen, vilket inte är märkligt eftersom en av de frågor som ligger till grund för detta tal är ”Vad blir tecknet för din ankomst och tidens slut?”. Men det är inte den enda frågan som finns där i bakgrunden och som påverkar Jesu tal, det finns en ytterligare: ”Vad kommer att hända med Jerusalem?”
I slutet av kapitlet före får vi del av upptakten:
”Jerusalem, Jerusalem, du som dödar profeterna och stenar dem som blir sända till dig. Hur ofta har jag inte velat samla dina barn så som hönan samlar sina kycklingar under vingarna, men ni ville inte. Nu får ni själva ta hand om ert övergivna hus. Ty jag säger er: ni ser mig inte mera förrän den dag då ni säger: Välsignad är han som kommer i Herrens namn.«
När Jesus lämnade templet och var på väg därifrån kom hans lärjungar fram till honom och pekade på tempelbyggnaderna. Då sade han till dem: »Se på allt detta – sannerligen, här kommer inte att lämnas sten på sten, allt skall brytas ner.«
När han sedan satt på Olivberget och lärjungarna var ensamma med honom kom de fram och sade: »Säg oss när det skall hända. Och vad blir tecknet för din återkomst och för tidens slut?«
Talar Jesus om tidens slut och sin återkomst, eller talar han om Jerusalems fall och den annalkande nationella katastrofen? Han adresserar båda de frågorna i detta tal, Jesus talar inte bara om det som ska komma långt fram i tiden utan förbereder här – denna påskveckan – även sina lärjungar på att något omvälvande kommer att hända. Universums centrum för dem var Jerusalem och dess tempel platsen där Gud primärt uppenbarade sig.
Vad Jesus primärt talar om
Min tolkning av sammanhanget är att Jesus primärt talar om Jerusalems förestående fall när han nämner det där om stjärnor som ska falla, himlamakter som skakas och om människosonens tecken som ska synas i skyn. Och då menar jag att det är rimligt att faktiskt kunna läsa den texten som en hälsning även in i vår tid, i våra frågor, vår oro.
Tillåt mig tänka högt.
I vår tid så använder vi främst Google Maps eller liknande när vi ska navigera, men faktum är man i vårt svenska militära försvar fortfarande lär sig navigera efter stjärnorna – i händelse av krig kan man inte förlita sig helt på modern teknik utan behöver kunna läsa av naturen. Så som man gjorde förr: På Bibelns tid navigerade man och avgjorde vad klockan var utifrån solen, månen och stjärnorna. Om de försvann – om de föll ner från skyn och allt förmörkades – skulle man varit helt vilse. Då hade lärjungarna tappat fotfästet och förlorat orienteringen. Profeten Jesaja formulerade sig så här när han beskrev Babylon (den dittills enda kända stormakten som garanterat säkerhet, fred och ordnat handel) och dess kommande fall:
”Himlavalvets alla stjärnor
skall sluta att lysa.
Mörk skall solen gå upp,
månen skall mista sitt sken”.
Samma bildspråk för att beskriva något som sätts ur system. Så när Jesus talar till sina lärjungar om att stjärnor kommer att falla, solen förmörkas och månen mista sitt sken då betyder det att de skulle kastas ut i vilsenhet. Bara cirka 30 år senare rullade den romerska krigsmaskinen in med en helt förfärlig terror och ödelade effektivt Jerusalem. Templet skulle inte längre kunna vara deras trygga plats.
Men, konstaterade Jesus, det finns ett annat tempel. Han hade redan tidigare klargjort för sina lärjungar att hans kropp var ett tempel, en boplats för Gud, som skulle uppstå efter tre dagar om det revs ner. Ett mer pålitligt tempel, helt enkelt. Och i talet till lärjungarna som citerades i början av denna text säger han istället för stjärnorna, solen och månen så ska ”Människosonens tecken synas på himlen”. Han specificerar det inte mer än så, men senare samma vecka – för detta säger han i påskveckan – så kommer de få se ett kors resas mot himlen där han själv är uppspikad. Korset som efter hans uppståndelse är symbolen, tecknet, för Jesus och hans kärlek.
Leta efter ett annat tecken
Jesus ville alltså ge hopp genom att vidga vyn för sina efterföljare och säga ”när allt annat i denna värld vänds upp och ner, leta efter ett annat tecken”. Och jag tror det är likadant idag. Tänk om de bildliga stjärnor som du och jag har navigerat efter – demokrati, mänskliga rättigheter, den fria marknaden – att allt det en dag bara vore borta. Vore vi inte helt vilse? Jag tror vi skulle tänka: Vilka är vi nu, vad är denna värld nu?
Men vi kanske inte behöver vara så oroliga, mänskligheten har kanske lärt sin läxa och utvecklats? Det är en fin förhoppning och jag vore glad om det stämde, förstås, men inte så mycket pekar i den riktningen, tyvärr. Tvärtom riskerar liknande saker som medfört kaos och lidande förr i världen att upprepas, det finns tecken på det, så en viss oro och eftertänksamhet är klädsam.
Men det finns ett annat tecken också som gör att oron inte behöver ta överhanden, som pekar i en annan riktning. Det finns ett annat namn att följa och ty sig till för vägledning, det finns värderingar och riktningar som håller över tid oavsett hur det går med allt annat, något som är djupare, större och bättre. Jesus själv.
Därför känns det hoppfullt att se vad som tycks vara i rörelse bland de som växer upp i vårt land. I slutet av förra året kom Ungdomsbarometern som konstaterade att unga börjar fråga efter Jesus, att en ny nyfikenhet fötts. Det kan kännas överväldigande och förvånande för en kyrka som lärt sig att den är på tillbakagång, allt mindre efterfrågad, men jag tror det är en naturlig rörelse i tiden. När jag växte upp fanns det vad jag idag skulle säga en närapå naiv tilltro till att vi med hjälp av politisk ingenjörskonst kommer kunna bygga ett fantastiskt samhälle. De unga som växer upp nu har kunnat slå fast att det inte räcker, deras tilltro till mänskliga system är kraftigt stukad om den alls existerar. För de har sett stjärnor falla, de har sett solen bli mörk och månen förlora sitt sken.
Något nytt i en ny generation
De funderar därför på om det finns något annat att följa, något trovärdigare och mer beständigt, och detta baserar jag inte enbart på Ungdomsbarometerns påstående utan vad jag personligen tagit del av de senaste veckorna. Jag har hört präster och pastorer berätta om en stor tillströmning till konfirmand- och ungdomsarbeten och jag såg nyligen en stor grupp unga med slutna ögon och lyfta händer stå och sjunga om att Jesus är kung. För mig var det symboliskt starkt – ett uttryck för en uppväxande generation som visar motståndskraft och som riktar sin blick och sitt fokus åt ett annat håll, som sträcker sig efter ett annat tecken.
Det är den navigering jag tror att Jesus manade sina lärjungar till på Bibelns tid inför de kommande prövningarna, och det är den navigering jag tror han manar oss till i vår tid när vi tittar i samtiden och funderar på om vi står inför stora kommande prövningar.
Här kan du lyssna till hela Niklas Piensohos bibelstudium.
