Den psykiska ohälsan utgör i dagens samhälle ett av de mest akuta hoten mot folkhälsan och även samhällsekonomin. Över hälften av alla långa sjukskrivningar är nu enligt Försäkringskassans lägesrapport 2024:1 på grund av psykisk ohälsa. Socialstyrelsens rapport Statistik om läkemedel 2023 visar att 1,2 miljoner individer hämtade ut antidepressiva läkemedel. Enligt ett pressmeddelande från Statistiska centralbyrån (SCB) den 22 april 2024 så saknar 700 000 svenskar en nära vän.
I en undersökning från analysföretaget Kairos Future vid namn »Läget i landet – tecken i tiden« kan vi läsa att över 24 procent av befolkningen känner att livet känns meningslöst, vilket är en fyrdubbling på 20 år. Mer än 1 200 människor begår varje år suicid och 6 600 personer vårdas efter ett försök till suicid. Även våra barn och ungdomar mår allt sämre: 2023 sökte enligt »Psykiatrin i siffror« 43 000 barn hjälp hos BUP, vilket är 12 000 fler än för tio år sedan. Över hälften av dem som anhållits för de senaste skjutningarna i vårt land och sprängningarna är barn, och vi har nått den fasansfulla punkt där det är barn som erbjuder gångkriminella att mörda andra barn.
Varför mår vi så dåligt?
Det är därför förvånande att regeringen inte var snabbare på detta område, först i januari 2025 presenterades en mer omfattande och långsiktig nationell strategi i skrivelsen »Det handlar om livet« för att försöka minska den psykiska ohälsan. Världshälsoorganisationen WHO har under många år påpekat att om vi ska lyckas minska den psykiska ohälsan så måste vi också styrka den existentiella hälsan. Men eftersom vi lever i ett av världens mest sekulära länder så har våra politiker och myndigheter länge lidit av faktaresistens och inte tagit till sig det faktum att andlighet och religion för många människor ger livet mening, ökar välbefinnandet och hjälper till att hantera livets utmaningar och kriser. Först förra året fick Folkhälsomyndigheten i uppdrag att undersöka hur vi kan stärka upp den existentiella hälsan, vilket de nu har redovisat i rapporten »Existentiell hälsa och folkhälsa«.
De olika rapporterna svarar emellertid inte på frågan varför vi mår så dåligt när vi på många sätt har det så bra. Låt mig därför nämna några vanliga orsaker, som jag ser det. För det första så har klyftorna i samhället ökat: de som har det bra har fått det bättre, medan de som redan hade det svårt mår ännu sämre. För det andra så har stressen i arbetslivet också ökat, vilket bland annat innebär ett extra tryck på kvinnor inom vård, skola och omsorg som allt oftare drabbas av utmattningsdepression. En tredje orsak som kan nämnas är en misslyckad skolpolitik, enligt ett pressmeddelande från Utbildningsdepartementet januari 2024 är arbetsron och disciplinen i den svenska skolan sämre än i alla övriga 37 OECD-länder. 15 procent av eleverna lämnar därför grundskolan utan godkända betyg och riskerar att hamna i kriminalitet, missbruk och utanförskap.
Så vad kan och bör vi göra för att vända trenden, för att stärka den psykiska hälsan? Rapporterna som släppts riktar sig främst till politiker, beslutsfattare och handläggare inom offentlig sektor och kommer med många bra förslag på vad de kan göra. Men de tar inte alls upp vad vi själva eller civilsamhället kan åstadkomma. Här följer därför några exempel på vad jag tycker att vi som enskilda och församlingar kan göra.
Fokus: Familjen
Det allra viktigaste är att vi vårdar våra relationer, särskilt i familjen. Familjen är mycket bättre på att förebygga psykisk ohälsa, kriminalitet och missbruk än både elevhälsan, BUP, socialtjänsten och polisen.
Redan i skapelseberättelsen står att det inte är bra att mannen är ensam (1 Mosebok 1:18). I den statliga utredningen »Framtida utmaningar för sammanhållning och rättvisa« konstaterar man också att ensamhet och dåliga sociala relationer är en lika stor hälsorisk som rökning och alkoholkonsumtion samt räknas som en större risk än övervikt och stillasittande. Ett tryggt, starkt och hållbart samhälle är svårt att bygga utan trygga, starka och hållbara familjer. Det kommer sällan fram i debatten, och i den del av kyrkan som är min (Equmeniakyrkan) pratar vi mer om fred, miljö och hållbar utveckling än om hållbara äktenskap och familjer. Kanske av rädsla för att uppfattas som högerkristna kärnfamiljskramare.
Fokus: Vänskap
För att minska den psykiska ohälsan behöver vi även vårda våra vänskapsrelationer. I en del församlingar tycker jag att vi är bättre på verksamhet än relationer. När jag och min fru för några år sedan flyttade till en ny stad besökte jag två olika församlingar där jag satte mig ensam vid ett tomt bord på kyrkkaffet för att se vad som hände. I den ena församlingen fick jag sitta i 15 minuter innan pastorn upptäckte mig och kom och hälsade. I den andra kom flera genast fram och började prata med mig.
Ett litet exempel på något som kan göra stor skillnad i en människas liv.
Fokus: Självkänsla
Hur vi klarar livets utmaningar beror mycket på vår självkänsla. Att stå framför spegeln och intala oss hur snygga och coola vi är är som att pumpa upp ett trasigt cykeldäck utan att laga hålet. Men om vi tackar Gud för att han skapat oss till den unika person vi är, så stärks självkänslan. Den växer också när vi bryr oss om andra och får höra hur omtänksamma vi är men även när vi lever efter våra viktigaste värderingar, när vi utvecklar det vi redan är bra på och när vi ser våra misslyckanden som inlärningstillfällen och inte som bevis på att vi är misslyckade.
Fokus: Göra skillnad
Ska vi få en god existentiell hälsa bör vi enligt rapporterna leva ett meningsfullt liv så att vi känner att vi behövs och kan göra skillnad. Då ska vi inte satsa så mycket på oss själva och den egna karriären som många gör, utan bör istället satsa oss själva och använda de gåvor Gud har gett oss för att skapa en bättre värld. Som Jesus sa: ”Den som vill finna sitt liv ska mista det, men den som mister sitt liv för min skull ska finna det” (Matteuevangeliet 16:25).
Vi säger ofta att Gud har en speciell plan för våra liv, men vi undervisar sällan om hur vi upptäcker våra gåvor så att vi kan förverkliga den planen. För att bli den Gud tänkt att du ska vara, kan du utgå från det du är bra på. Om du har dålig självkänsla och därför inte kommer på något, kan du utgå från det du tycker är roligt, för det är du nog bra på. Försök också tro på den uppmuntran du får. Andra har kanske har sett en gåva som du inte är medveten om. Satsa på det du tycker att någon borde göra något åt, anledningen till att du upptäckt det kan vara att du är den som ska göra det.
Fokus: Tacksamhet
Hur vi mår beror inte så mycket på hur vi har det, utan mer på hur vi tar det. Bibeln uppmanar oss därför att tacka Gud (1 Tessalonikerbrevet 5:16). Vi kan antingen fokusera på det vi är missnöjda med eller på det vi är tacksamma för. Det har jag försökt göra. Under många år var jag irriterad för att jag alltid fick vänta på min fru. Det får jag fortfarande göra, men nu är jag tacksam att jag har en underbar fru att vänta på.
Tacka Gud för det liv som blev ditt, även om det kanske inte blev som du tänkt. Under 70 år var jag inte tacksam för att jag var frisk. Först nu, efter att ha opererats för både prostatacancer och en hjärntumör och fått veta att tumörerna förmodligen inte kommer att växa igen, tackar jag varje dag Gud för att jag är frisk. Innan tog jag det för givet.
Vi kan inte tacka Gud för allt som händer, men under allt som händer finns det något att vara tacksam för. En vän till oss visste att hon snart skulle dö i den hemska sjukdomen ALS och förmodligen inte skulle kunna vara med när hennes dotter gifte sig. Trots det var hon tacksam för att hon hade haft ett bra liv.
Kanske är vissa dagar riktiga skitdagar även för dig, då är det inte lätt att vara tacksam. Men när jag lägger mig såna gånger brukar jag tacka Gud att den här skitdagen äntligen är över.
När Folkhälsomyndigheten nu presenterat sin slutrapport om hur vi kan stärka den existentiella hälsan så har vi, och inte minst våra kyrkoledare, en unik möjlighet att i samhällsdebatten visa att den kristna tron och den vägledning vi får i Bibeln stärker den existentiella hälsan och förebygger psykisk ohälsa. Mycket som folkhälsovetarna nu säger lärde jag mig faktiskt redan i söndagsskolan.
