Hur uppskruvade och gränslösa har inte våra liv blivit sedan Facebook, Twitter, Skype, Instagram och andra så kallade sociala medier kom in i våra liv. De ger större möjligheter att skapa opinion och marknadsföra sig själv på ett enkelt sätt, men man kan uppenbart också tappa kontroll över verkligheten.

Omkring anno 2004, när dessa digitala nätverk var ett faktum, lyftes fördelarna fram. De är ju oslagbart globala och obundna till tid och plats. Att de skulle göra oss mer sociala framgick redan av det nya begrepp som myntades: sociala medier. Många användare kan berätta om återknutna kontakter och att de fått nya vänner.

Men i backspegeln kan vi se att dessa medier också gjort oss ytliga, kanske till och med asociala. När jag läser kommentarfälten på bloggar tycker jag ofta att de nya möjligheterna gör oss skamlösa.

Sociala medier tar dessutom mycket tid från oss. Behovet av att vara uppkopplad, följa flödet och vara nåbar tar tid – tid som tas från annat och andra. De flesta (också jag) kollar kontinuerligt den lilla skärmen i sin smartphone, skrollar runt, läser sms och gör ärenden innan och efter arbetsdagen. Känslan hos många är att sociala medier inte sparar utan äter upp tid. Vart tog ställtiden vägen? När har vi tid att dagdrömma eller ha hjärtats samtal med Gud?

Ofta har sociala medier konstruerats för att vi snabbt ska kunna göra enkla ställningstagande eller värdering genom ett klick på ”gilla-ikonen” eller genom att ”dela”. Som om världen går att fånga i för eller emot, svart eller vit, bra eller dålig. Oavsett värdering kan det få snabb och stor spridning

Än värre. Bloggar, kommentarsfält, sms och twitter översvämmas av halvsanningar, lögner, hat, arrogans och kränkningar. Dessutom kan ”internettrollen” i dessa verklighetsbubblor lura in oss i långa, meningslösa och tidsödande diskussioner. Samtidigt präglas stora delar av sociala medier av stor vänlighet och värme: ”Fina du”, ”Det förtjänar du”, ”Jag tänker på dig”. Och många upprop och kommentarer gäller stöd till utsatta, argument för rättvisa och kamp för en bättre värld.

Det är alltså både för- och nackdelar med sociala medier. Därför måste vårt intresse sträcka sig längre än till ny teknik och alla prylar. Väl medveten om att jag försöker fånga ett rörligt föremål vill jag ändå ställa några problematiserande frågor om sociala medier: Vad gör de egentligen med oss, och vad gör vi med dem? Vilken etik och moral tillämpas i praktiken? Ingen teknik eller dess bruk är teologiskt oskyldigt.

Bibeln skildrar hur Gud gav det gamla Israel vägledning när folket befann sig i en ny situation (Andra Moseboken, kapitel 20). Dessa ord brukar kallas ”Tio Guds bud”. Likt reformatorn Martin Luther prövar jag att ställa frågan ”Vad betyder det?” efter vart och ett av dessa bud. Luther gjorde det för sin tid. Jag gör det i relation till vårt bruk av sociala medier.

Bud 1: Tro på Gud

Att inrikta sitt liv på Gud som är alltings ursprung och mål är ett bra botemedel mot narcissism och mot övertro på teknik. Det fanns en stark optimism när sociala medier introducerades. Till exempel förespåddes tidningarnas och därmed nyhetsredaktionernas  snabba död: nyheter finns ju gratis på nätet! Konsekvenserna av denna ”avgudadyrkan” av de nya medierna avslöjades i senaste presidentvalet i USA. Sensmoral: utan kvalificerade nyhetsredaktioner kan det gå riktigt illa.

Bud 2: Förbjudet att kränka Gud – och därmed människan

Inläggen på sociala medier är ofta ansiktslösa. Eftersom vi inte möts ansikte mot ansikte är det lättare att kränka och hota. I det gamla Israel kallades Guds närvaro för ”Namnet”. Varje människa har Guds avtryck, och därför är varje människas värde och värdighet högt. Se människan!

Bud 3: Håll på heliga tider

Ta dig regelbundet tid till att vila från epost och sociala medier. Låt fastetiden som pågår få innebära en digital fasta, så att du får oväntad tid att lyssna till dig själv, dina nära och Gud.

Bud 4: Respektera dina närmaste och äldre

Den respekt och kärlek du visar dina närmaste i livet lär dig hur du ska vara mot alla. Hedra därför alla dina medmänniskor på nätet, så kan du förvänta dig detsamma av dem.

Bud 5: Förbjudet att hota, kränka och döda 

Mata inte internettrollen! Håll alltid en god ton i det du skriver. Den positiva motsatsen till våld, hot och död är att aktivt och oreserverat värna och vörda livet. Också på sociala medier.

Bud 6: Överge inte dina närmaste

Var trogen ditt nära sociala nätverk av äktenskap, familj, vänkrets, grannskap, församling. När ni möts och lyssnar på varandra, bygger ni en hållbar väv av relationer.

Bud 7: Förbjudet att stjäla

Detta bud påminner oss om att sociala medier är kommersiella plattformar. De finns ju inte enbart till för vårt höga nöjes skull utan är ett sätt för ägarna att tjäna pengar. Facebook tar till exempel betalt för maximal spridning av gillasidor.

Bud 8: Tala alltid sant

Visa dig pålitlig också på sociala medier. Uttala dig inte om det du faktiskt inte känner till. Och lär dig källkritik! Både nyheter och fakta kan vara lögn – eller ”alternativ fakta” som kringgår sanningen.

Bud 9 och 10: Girighet är livsfarligt – jämför dig inte med andra

Dela din medmänniskas glädje när hon kanske skriver på nätet att hon fått en bra bostad eller ett nytt jobb. Detta bud pekar på vikten att vara tacksam och förnöjd med det vi har, istället för att alltid tänka på det vi inte har.

Betydelsen av alla dessa tio bud i relation till vårt bruk av sociala medier handlar i hög grad om inkännande och välvilja. Men detta är inga medfödda förmågor. De måste tränas upp, de måste kultiveras fram – på motsvarande som demokrati och andra sociala kompetenser.

Jag tror inte att de sociala medierna kommer att kunna göra det. I sig är de inte bärare av etik och moral. För att bli mänsklig behövs det civila samhällets mänskliga möten och vardagliga ansvarstaganden. Där finns kyrkan. Vad väntar vi på?