Att angreppen på skolflickor ökar visar att samhället är i förändring. Nu behövs fler förebilder. Och många modiga män.
Flickor misshandlas, hotas och våldtas. Och hindras från att gå i skolan litet varstans i världen. Inget nytt i det, tyvärr, men angreppen ökar, visar en studie från FN:s människorättskontor.
Ändå har det internationella samfundet i decennier gjort riktade insatser och lagt ner stora summor på att flickor ska få gå i skolan, och kvinnor hjälpas till ett värdigt liv.
För 20 år sedan antogs exempelvis Beijing Platform for Action enhälligt vid den fjärde världskonferensen för kvinnors rättigheter. Representanter för 189 länder skrev under handlingsplanen och lovade därmed att arbeta för att avskaffa diskrimineringen av kvinnor och undanröja alla hinder för jämställdhet.
Ett stort antal länder, minst 140, har också nationella lagar som slår fast allas lika rätt till utbildning. Ändå går utvecklingen alltså bakåt på många platser. Attacker av olika slag har rapporterats från ett 70-tal länder under åren 2009-2014, den femårsperiod som FN-studien omfattar.
Enligt rapporten är attackerna specifikt riktade mot flickor, föräldrar och lärare som arbetar för en jämställd undervisning .
Bara under 2012 riktades 3600 attacker mot flickorna, deras skolor och lärare, uppger UNESCO.
De grova attackerna känner vi förstås till. Attacken mot arméskolan i Peshawar i slutet av förra året. Eller de 300 nigerianska skolflickorna som fördes bort av terrorgruppen Boko Haram.
Listan kan göras längre för den som orkar läsa; skolflickor i Centralamerika som hotades av kriminella gäng tills de gav upp och slutade skolan, flickor i Afghanistan som får syra i ansiktet om de fortsätter att envisas med sina studier.
Eller duktiga flickstudenter i konfliktzoner, som bli tvångsrekryterade till gerillagruppen Herrens befrielsearmé i Uganda eftersom de är ”värdefulla rekryteringar för militärt kommunikationsarbete.”
Flickor kan användas till mycket.
Attackerna har inte bara blivit fler. De har också blivit mer regelbundna. Satts i system, konstaterar FN-rapporten, som sammanställts av FN:s människorättskontors avdelning för kvinnors mänskliga rättigheter (jo, det finns faktiskt en sådan).
”Problemet med attacker mot flickor som vill gå i skolan är mer utbrett än vi trott”,
konstaterar rapporten.
Hoten och övergreppen ”skickar signaler till andra föräldrar och vårdare att skolorna inte är trygga platser för flickor.”
Naturligtvis. För när det är så besvärligt, och så farligt att gå i skolan, är det förstås många som låter bli.
Vilka föräldrar vill riskera sina döttrars liv?
Och vilken lärare vill undervisa med livet som insats?
Och alternativet? Tja, med livet i behåll tvingas flickorna kanske framleva sitt liv som analfabeter, tvingas ingå äktenskap och få barn i alldeles för unga år. Om de nu inte säljs till trafficking, eller sätts i tvångsarbete.
För det är ju inte bara fråga om ett motstånd mot utbildning, det är ett allmänt kvinnohat som trappats upp.
Att trycket blivit så hårt just nu handlar nog om att könsrollerna på många håll i världen tär på väg att luckras upp, att världen och sociala mönster trots allt förändras fort.
Men än längtar 65 miljoner flickor på jorden att få börja skolan. De behöver förebilder, som fredspristagaren Malala Yousafzai.
Och så behöver de hjälp, inte minst av många kloka män.
,
LÄGG TILL NY KOMMENTAR