Tre av evangelierna berättar om att Jesus går ut i öknen för att prövas. Jesus verkar ha prioriterat ensamheten och i små notiser skildras det längre fram i evangelierna hur Jesus blev frustrerad när han inte emellanåt fick vara ifred.

Att vara pastor är ett ensamt yrke trots att det handlar om att arbeta i en gemenskap. Det finns alltid ett avstånd, trots vänskapsband till många församlingsmedlemmar. Som pastor har man en maktposition i och med att man är församlingens herde och företrädare. Samtidigt är man som anställd tyngd av arbetsgivarens förväntningar, en arbetsgivare som kan utgöras av flera hundra församlingsmedlemmar. Som pastor får man bära förtroenden som man inte kan dela med någon annan eftersom tystnadsplikten är absolut. Att vara pastor är att ha många vänner och ändå inte kunna dela vänskapen på lika villkor.

En grundläggande fråga till den som känner sig kallad att vara pastor är om man orkar med den ensamhet det innebär? Finns motivation och uthållighet? Och ser man det goda som ett sådant livsval innebär.

Att arbeta som pastor är att försöka vara vän med en självvald ensamhet. För den som arbetat ett tag blir det närmast en självklarhet. Det finns en skör men viktig växling mellan behovet av ensamhet och livet som en offentlig person. Även Jesus blev irriterad när andra inte respekterade denna balansgång.

En annan svårighet som pastor kan vara hur man ska tolka tystnaden i en församling. Jag minns en predikan som jag höll när en person ställde sig upp och läste ett bibelord och därefter fördömde hela min teologiska hållning. Det svåra var inte påhoppet, eftersom det är något man får räkna med som offentlig person. Det svåra var istället de andra gudstjänstdeltagarnas tystnad efteråt, vilket gjorde mig osäker på min kallelse. Hade min teologiska profil tillräckligt stöd bland lyssnarna?

Underskatta därför inte behovet av stöd till den som arbetar i en församling. Likaså behövs en öppen och ibland kritisk dialog med församlingens pastor. I vår snällhetskultur kan ”Tack så mycket” betyda att predikan var bra, medan endast ”Tack” egentligen kanske betyder: ”Jag är missnöjd, men jag säger inget!” I alla fall kan vi pastorer på våra lediga dagar ibland grubbla över människors lågmälda eller bristande gensvar.  Än så länge finns inte tankeläsning med i den teologiska utbildningen, så därför borde fler församlingsmedlemmar dela sina tankar om predikan med sin pastor. Inte för de spektakulära insatserna, utan för att uppmärksamma vardagsteologin. Uppmuntrande och prövande tankar som en pastor kan ta med sig in i ensamheten.

Jesus blev prövad i sin ensamhet, ett prövande som ingen annan av oss varken kan eller behöver jämföra oss med. Det perspektivet är viktigt att komma ihåg när en del människor behandlar oss pastorer som om vi vore ofelbara. Eller när det finns en tilltro i församlingen att vi har en övernaturlig arbetsförmåga och saknar gränser för tröttheten.

Missionsförbundets ideologiske grundare, P P Waldenström, lär har gjort en viktig distinktion. En pastor är inte församlingens tjänare. En pastor är istället Kristi tjänare i församlingen. Den distinktionen är kanske angelägnare än någonsin.