I många länder är det förenat med livsfara. Det innebär också inte så sällan en social katastrof för individen, som ofta stöts ut från vänner och familj.

Men är det fråga om en äkta tro? Tanken ligger snubblande nära att desperata människor kan ta  till konversionen, som en livboj, ett sista desperat försök att få stanna i Sverige.

Hur pastorer och diakoner ska hantera detta delikata dilemma är föremål för en rad utbildningar inom Equmeniakyrkan just nu. Det kan ni läsa om på sidorna 4–5 i denna veckas tidning. Kyrkan har också vid ett flertal tillfällen hållit kurser för Migrationsverkets personal om vad en konvertering egentligen innebär.

Att prövning av religiös tro inte är rättssäker, slår nu några forskare från Göteborgs universitet fast i en ny studie. De betecknar till och med det hela som att Migrationsdomstolarna ägnar sig åt byråkratiskt våld.

Det är forskaren Hanna Wikström, docent i socialt arbete, och Rebecca Thorburn Stern, docent i folkrätt vid Uppsala universitet som granskat 500 domar i migrationsdomstolarna och kommit fram till att domarna i  de här fallen ofta görs på oklara grunder och att det är svårt att följa hur man resonerat. Ja, i själva verket drar de slutsatsen att det faktiskt inte går att bedöma alls. 

Forskningsprojektet med det officiella namnet Är det på riktigt? Genuinitetsprövning vid åberopande av skyddsskäl konstaterar helt enkelt att det enda domstolarna har att gå på är de asylsökandes egen berättelse. Och hur den läggs fram, och tas emot, beror förstås både på utbildning, kulturell bakgrund, kunskap och förberedelse. Det är vissa saker som ska vara med i berättelsen för att den ska anses trovärdig. Eller snarare, många saker. Detaljer. Det gäller både att kunna sin kristendomslära och förmå beskriva sin egen upplevelse.

En svår, för att inte säga omöjlig, situation både för domstolar och asylsökande, men forskarna hoppas att resultatet av projektet ska bidra till en utveckling av asylbedömningarna. Man har redan påbörjat det arbetet genom workshops för domare, dialog och undervisning. 

Men hur mycket undervisning man än får utgör den här typen av beslut alltid en bedömning. Ökad kunskap om både religion, tro och kultur är enda vägen om det överhuvudtaget ska bli rättvist eller ens meningsfullt. För vilka oerhörd tragedi innebär det inte för den som inte blir trodd. För den som får ett nej.

Kyrkor och samfund måste få mer att säga till om i de här ärendena. Konvertitens pastor, präst eller församling är experterna.

 Annika Ahlefelt