Så skulle man kunna summera budskapet från flera nutida kristna ledare som tar den växande rasismen, våldsdåden och rädslan för flyktingar på stort allvar – exempelvis Desmond Tutu, Jim Wallis och Karen Armstrong.

För dessa utgör profeterna i Bibeln en vital inspirationskälla. Tänk om många fler började använda Bibelns berättelser för att få syn på den rasism och nationalistisk fascism som nu breder ut sig. Med makalös arrogans hetsar till exempel Donald Trump de ”kristna” amerikanerna till rasism och mer bruk av våld och dödsstraff. Opinionssiffrorna tyder på att många inte ser vad som är på gång.

I Sverige kan man på sociala medier läsa liknande idéer om att behandla människor utifrån hur de ser ut eller vilken bakgrund de har. Främlingsfientlig retorik har också här blivit så vanligt att många gradvis och omedvetet avtrubbas.

I detta allvarliga läge behövs andliga budskap om en mänskligare värld och ett målmedvetet socio-politiskt engagemang som återerövrar evangeliet. Som Guds folk behöver vi på allvar ställa oss frågan om vad Guds ord betyder för oss och i vår tid. Vi behöver ta reda på hur Guds frälsningshistoria kan förändra vår historia. Tänk på hur till exempel kvinnors tjänst i kyrkan som präster och pastorer har radikalt förändrat den kyrkohistoria vi nu skriver, jämfört med den för bara sextio år sedan. Kvinnor är numera självklart ledare i Equmeniakyrkan, och vi ser det som en evangelisk frigörelse från patriarkala system (tidigare försvarade som ”bibliskt”).

Utgångspunkten är tron på inkarnationen, att Gud tagit plats på jorden och finns mitt ibland oss. Likt orden hos profeten Jesaja (Jes 43:16–21) kan de troende också i dag se Gud ”bana en väg” genom kaoshavet och ”frambringa vatten i öknen”. 

Med dessa profetord i sitt synfält påstår Jim Wallis att den rädsla som många uttrycker i väst inför muslimer och flyktingar beror på att en vit, kulturkristen, priviligierad majoritet känner sig hotade. Inom ett par årtionden kommer USA och kanske även Sverige att vara en ”majoritet av minoriteter”.

Det som enligt Jesaja ”var förut”, det byggde i vår del av världen på förtryck och orättvisor, på slaveri och enhetssamhällen. Denna nedärvda synd verkar hindra oss i väst från att se ”något nytt”. Vi har blivit så vana att som vita och präktiga svenskar ha privilegier och en eurocentrisk världsbild att vi inte känner den rasistiska luft vi andas: ”Vi är trots allt lite bättre än flyktingarna. Och muslimer kan man ju inte lita på.”

Desmond Tutu vill att kyrkan predikar och själv praktiserar social omvändelse. För många är omvändelse en privat, religiös upplevelse av Jesus utan några sociala konsekvenser. Det är som om Jesus inte levt här och i ord och handling gestaltat Guds rike. Genombrottet för en mänskligare framtid kommer inte förutan hjärtats omvändelse till vår nästa. I bibeln betyder omvändelse oftast ett folks totala omorientering i en ny riktning. Det är en bön om att som Guds folk få bli ett redskap för ett socialt helande av vårt allt mer segregerade samhälle. 

Ett växande antal församlingar inom Equmeniakyrkan har blivit mångkulturella, flerspråkiga och omfattar olika åldrar och etniska grupper. Dessa är inspirerande exempel på att omvändelse pågår. Här blir också kampen för etnisk, ekonomisk och juridisk rättvisa något nödvändigt och konkret. De nya svenskarna ses som en gåva och en välsignelse, och inte en börda och ett hot. Detta uttrycks i ett ömsesidigt beroende av varandra. (Så byggs relationer!)

När den tidiga kyrkan döpte människor och upptog dem i sin gemenskap, ställdes de inför en social vision som fortfarande är oerhört utmanande. Den är sammanfattad i brevet till de kristna i Galatien: ”Nu är ingen längre jude eller grek, slav eller fri, man eller kvinna. Alla är ni ett i Kristus Jesus” (Gal 3:28).

Om de tre faktorer som skiljer människor från varandra – kultur, klass och kön – fick de nydöpta veta att Kristi kyrka kämpar för att bryta ner dessa påhittade murar och bygga upp ett gott samhälle. Deklarationen var som att säga, att den som inte ville vara en del av denna revolution göre sig inte besvär att komma, därför att detta är Kristi kyrkas kallelse: Att förkroppsliga evangeliet om försoning.

Martin Luther King sa för femtio år sedan att den mest segregerade timmen i USA är kl 11 på söndag. Hur är det i Sverige i dag? Ser din församling ut som Gud vill att framtidens Sverige ska vara? Det är dags att börja ta omvändelse och dop på ett socio-politiskt allvar.