När en folkrörelse – och dit räknar jag en frikyrkoförsamling – strävar efter förändringar och utveckling då börjar man studera och bilda sig. Demokrati förutsätter ju bildning.

Styrelsen i Immanuelskyrkan i Stockholm har fattat beslut om att ett konstverk med missionshistoria ska tas bort i församlingsgården. Detta beslut har meddelats församlingen, och som rapporterats i denna tidning, känner sig medlemmar överkörda. Är inte detta ett exempel på att det är styrelsen som gjort en tavla? Om problemställningen med detta konstverk hade fått leda till ett brett studium av konstsyn, missionssyn, historiesyn och så vidare. hade församlingen och demokratin kunna gå stärkt igenom detta och kunnat enas kring ett beslut. 

Hur handskas men med den situation som uppstått? Bildningsresor för styrelse och församling tillsammans är väl aldrig för sent./SF