Journalisten och författaren Anna-Lena Lodenius kom i våras ut med boken Vi säger vad du tänker — om högerpopulism i Europa. I boken gör hon en grundlig genomgång över trender kring högerpopulistiska, ofta främlingsfientliga och nationalistiska, partier i Europa. Det är viktig läsning. Boken förklarar bland annat varför dessa partier utgör ett hot mot demokratin i Europa.

Med Lodenius i ryggen kan vi som frustrerats av senaste månadernas dystopiska opinionsundersökningar — ”SD nu större än M”, ”SD kan bli största parti 2018” och ”SD nu största parti bland män” — söka om inte tröst så något ännu viktigare, kunskap. Något tydligt recept för hur trenden kan vändas ges visserligen inte, men vi får gott om ledtrådar. Ju mer snarlik politik de etablerade partierna förespråkar desto bättre för populistiska partier som kan ställa ”verkligheten” och ”vad folk egentligen tycker” mot ”etablissemanget”. Och där invandringspolitiken får stort mediautrymme och upplevs av väljarna som en av de viktigaste frågorna, där växer också dessa partier. Det enda som inte riktigt verkar spela någon roll för dessa partiers framgång är paradoxalt nog storleken på landets invandring. Även ett land som Finland med minimal invandring har sina Sannfinländare.

Lodenius slår också hål på etablerade partiers försök att flirta med populismens väljare genom att lägga sig närmare dem i politik och retorik. Lodenius visar att det i stort sett aldrig är en framgångsrik strategi. Väljarna tenderar att rösta på orginalet och inte kopiorna. Man önskar att det är slutsatser som når fram när FP, M och KD nu i höst ska ta ställning till förslag om tillfälliga uppehållstillstånd och andra föreslagna skärpningar och försämringar av svensk asylpolitik.

Att sådan politik gynnar SD verkar stå rätt klart, men vad händer med de etablerade ”hårdare krav-partierna” när vinden vänder? En ny opinionsundersökning av DN/Ipsos som publicerades i söndags visar att svenska folkets åsikter har förändrats av den senaste tidens flyktingströmmar och nyhetsrapporter. I februari ville endast 26 procent ta emot fler flyktingar, en siffra som nu i september är 44 procent. Samtidigt som vi kan glädjas över attitydförändringen och hoppas att den också ger genomslag i minskat stöd för SD, så avslöjar det på ett sorgligt sätt den ängslighet och kappvändarmentalitet som präglar svensk politik när politikerna kommenterar siffrorna.

Men mest av allt jublades det på centerstämman samma helg. Centerns opinionssiffror har stigit under hösten och partiled-

are Annie Lööf vinner i förtroende när Centern, i motsats till de förslag och den retorik som bubblas hos allianspartierna, har valt att stå kvar vid ett generöst flyktingmottagande, krav på säkrare vägar till Europa och tydliga integrationsskapande åtgärder. Det var också Annie Lööf som i Aktuellt i debatt med Jimmie Åkesson visade på vilken politik Centern ville driva och deklarerade att de aldrig kommer bli Sverigedemokraternas allierade. Det är ett ställningstagande som betalat sig i väljarnas förtroende. Och budskapet är nu tydligt till alla etablerade partier; sluta ringdansa runt opinionsundersökningarna och Sverigedemokraterna. Ägna er åt det som tusentals frivilliga volontärer  som hjälper flyktingar gör just nu — riktig politik – med fokus på vilket land vi vill bygga tillsammans.