Vad har vi egentligen det offentliga samhället till? Varför betalar vi för, och till och med äger tillsammans sjukhus, skolor, vårdinrättningar? Varför har vi myndigheter fulla med personal som ska administrera alltsammans? Svaret måste vara för att det finns saker vi bara kan lösa tillsammans. Svaret måste vara – för att alla medborgare ska få så lika möjligheter som möjligt att kunna nå sin fulla potential, leva sina liv i hälsa och frihet från förtryck, och i händelse av kris aldrig kunna falla igenom helt. Låter det självklart? Det är det inte. Det vet de som är beroende av assistans för att få sin vardag att fungera, vilket jag skrivit om här tidigare.
Förra veckans dom i Högsta förvaltningsdomstolen att sondmatning ska räknas som ett grundläggande behov, och därmed utgöra grund för assistansersättning är en dom av helt existentiell betydelse för de som berörs direkt. Domstolen skriver att det avgörande för det grundläggande behovet i det här fallet är att ”kroppen tillförs den näring som behövs.” Det kan låta skrattretande självklart, men poängen är att det inte var det. Det finns en dom därför att Försäkringskassan har drivit målet från motsatt uppfattning – att sondmatning inte ska räknas som ett grundläggande behov som omfattas av assistanslagstiftningen.
Därför får frågan inte stanna vid domen, och att Försäkringskassan förlorade. En grundläggande del av en myndighets ansvar måste vara att försöka se till att ingen fall ska kunna hamna mellan stolarna. Försäkringskassan har agerat tvärtom. De ville flytta sin stol längre bort, och vidga glappet där folk faller. Gränslanden för ansvar mellan sjukvård, försäkringskassa, kommuner, landsting – mellan myndigheter och medborgare kommer alltid att finnas. Men samtidigt som ansvaret alltid behöver vara så tydligt som möjligt måste överlappningarna också vara så breda som möjligt, och tolkningarna generösa. Det kostar självklart pengar, men alternativet är ett samhälle som inte klarar sina mest grundläggande uppgifter. Och det är en politisk fråga som jag tycker valrörelsen behöver handla mer om.
LÄGG TILL NY KOMMENTAR
Om jag förstår saken rätt är det regeringen som förlorat - inte Försäkringskassan, men myndighet vars uppgift det är att tillämpa det förordningar och det regelverk de är satta att arbeta utifrån. Nästan alla som förser Försäkringskassan med de dokument som begärs får sina ansökningar beviljade. Det är tacksamt att angripa FKs handläggare. Om samma oresenliga angrepp skulle riktas mot personal inom Skatteverket eller andra myndigheter tror jag att det skulle väcka en annan slags förståelse. Håll vår röd-gröna regering ansvarig, Sofia Walan, det är de som satt regelverket på plats och har att ge FK direktiv.