I förra veckan skrev Sändaren om lussegänget från Vårgårda, som bytt ut sina röda band mot svarta. Som en vink till Kyrkornas världsråds kampanj #thursdaysinblack, eller torsdagar i svart på svenska.

I år inföll Lucia på en torsdag och det passade bra med budskapet om Lucia att uppmärksamma utsatta kvinnors situation i världen. Även legenden om Lucia handlar ju till syvende och sist om en kvinna som utsattes för både sexuellt och dödligt våld, utfört av män som tyckte sig ha rätt att göra vad de ville med henne.

En 300-talets Metoo-historia med andra ord. Det röda bandet har genom historien symboliserat det blod som hon utgjöt på grund av detta, och som en symbol också för hennes starka tro som drev henne in i döden hellre än att kapitulera inför hennes betvingares lustar. Att byta det röda bandet mot det svarta är en förstärkning av det just i år, när Lucia inföll på en torsdag - och Thursdays in black är en kampanj väl värd att fortsätta lyfta. Därför är det med viss förvåning det går att konstatera hur en hel del negativa kommentarer kommit in kring Luciagängets beslut. ”En provokation” sa någon, ”bryt inte traditionen” sa en annan.

Men det enda som provocerar tycker jag är att kvinnor världen över fortfarande utsätts för våld i systematisk skala. Att kvinnor 2018 gifts bort, könsstympas, och till och med mördas för att de säger nej. Där har vi förresten traditioner väl värda att bryta, för att inte säga krossa.