Jag förberedde mig på att skriva att engelsmännen tog sitt förnuft till fånga och valde att stanna kvar i Europeiska Unionen. Både opinionsundersökningar och vadslagningsfirmor samt ett högre valdeltagande tydde på att ja-sidan skulle segra. Desto större överraskning på fredagsmorgonen när beskedet kom att 52 procent av de som röstade önskade ett utträde.
Reaktionerna från omvärlden var stora. Omsättningen på världens börser rasade och det brittiska pundet sjönk som en sten. I kinesiska tidningar sågs det som ett tecken på att västvärlden håller på att förlora sin ledande ställning och mer bli likt ett museum.
En viktig förklaring till att valet överhuvudtaget ägde rum har varit premiärminister David Camerons svaga ledarskap. När Cameron vann valet 2010 och valde att regera tillsammans med de EU-vänliga Liberaldemokraterna fanns det ett växande missnöje mot EU bland ledamöter i hans eget parti Tories. Cameron trodde att han 2013 hade hittat lösningen som gjorde att han skulle kunna stanna kvar som partiledare och samtidigt göra de EU-kritiska nöjda. Hans snilledrag var en folkomröstning efter att han omförhandlat EU-medlemskapet och fått igenom fördragsändringar. När dessa förhandlingar sedan var avklarade i vintras utlystes folkomröstning till den 23 juni. Vad Cameron inte hade räknat med var att hans framgångar i EU-förhandlingarna skulle har så liten betydelse när folkomröstningskampanjen drog i gång. I stället för att seriöst diskutera EU:s för- och nackdelar fick det hela en obehaglig smak av främlingsfientlighet och nostalgi kring det en gång så respektingivande brittiska imperiet.
Cameron meddelade redan dagen efter valet att han avgår. Andra tvingas nu ta ansvar för den process Cameron satt igång men gick överstyr. Cameron kommer i historieböckerna att bli omtalad som den som orsakade inte bara Storbritanniens utträde utan förmodligen också landets splittring. 62 procent av skottarna röstade för EU och kommer av allt att döma att vilja lämna Storbritannien i en nära framtid.
Nej-sidan står som segrare och det är ju alltid lättare att vara missnöjd. Men som Mikael Hermansson, ledarskribent i Borås Tidning påpekat, så har nej-sidan egentligen inga konstruktiva visioner hur framtiden skall se ut för Storbritannien efter själva utträdet. Därför går Storbritannien och dess omvärld en osäker framtid till mötes både ekonomiskt och politiskt. Det krävs både tid och eftertanke bland oss européer för att hantera denna nya situation på ett klokt sätt.
Göran Gustafson
LÄGG TILL NY KOMMENTAR