I torsdags förra veckan var det exakt tre år sedan IS-ledaren al-Baghdadi utropade sitt kalifat från al-Nuri-moskén i Mosul. Samma dag, tre år senare, återtog irakiska styrkor ruinerna av samma moské, nyss sprängd av IS själva i vad många tolkade som en sista suck. Kanske är det nu också slutet för själva S:et – staten – i IS. Samtidigt håller nämligen skräckväldets självutnämnda syriska huvudstad Raqqa på att falla. Det kommer verkligen inte saknas kommentarer och gissningar om vad detta innebär för kriget i Syrien, Iraks framtid och IS terrorism över hela världen.

Att leta efter hoppfulla tecken på snar fred i tvåflodslandet är inte enkelt, ens för den obotliga optimisten. Men människor har en förmåga att skapa liv ur det som nyss var död. I östra Mosul, som befriades från IS i februari i år, återvände människor snabbt till stadslivet. I mars gick barnen i skolan igen, och marknaderna myllrar av folk som lika snabbt tagit sig tillbaka från tillfälliga flyktingläger runt staden. Trots att striderna rasat hela våren på andra sidan floden. Miljontals människor befinner sig fortfarande på flykt inom Syrien och Irak, och vidden av den humanitära katastrofen i IS spår är snudd på ofattbar. Såren och krigets trauman kommer ta åratal att läka, men där skottlossningen tystnat, där barn går i skolan och där det finns mat på marknaden, där finns det också liv att bygga.

Sofia Walan