Gamla hederliga broschyrer tycks vara en del av regeringens nya informationsstrategi. Den förra om barnäktenskap, skriven i all välmening, fick dras tillbaka. Den här Om krisen eller kriget kommer, får vi nog behålla.

Den här är också skriven i all välmening, efter att regeringen förra våren gav Myndigheten för Samhällsskydd och beredskap, MSB, i uppdrag att öka befolkningens kunskap om hur man förbereder sig för kriser och krig. Resultatet, som tagit fram i samarbete med länsstyrelser, kommuner, myndigheter och frivilligorganisationer, samt förstås Försvarsmakten,finns nu i varje hem.

Främst ägnas den kanske åt det moderna samhällets nya faror som cyberattacker, pandemier, terrorhot, klimathot, och falsk information.

Områden som svenskarna enligt MSB har mycket liten kunskap om. Och visst är det så De flesta av oss har ingen aning om vad vi skulle göra vid ett större elavbrott eller stopp på Internet.

Broschyren innehåller allt från praktiska tips till bombastiska uttalanden om att Sverige ger aldrig upp motståndet om vi blir anfallna. En klassiker, som blir lite skrattretande i ljuset av att alla vet att vi då talar om mindre än en vecka. Åtminstone om det gäller direkta krigshandlingar med vapen och kallt stål.

Att alla människor ska veta var närmaste skyddsrum ligger, och att det också ska finnas ett, kan tyckas rätt självklart. Det hela påminner om den samhällsinformation som många av oss äldre växt upp med, i sidorna längst bak i telefonkatalogen.

Men det var länge sen sist. Det här är den första broschyren i ämnet sedan 1961 och den har väckt förvåning och häpnad i omvärlden. Både CNN, Sky och Reuters, Washington Post, The Times och Der Spiegel och Corriere della Sera, har rapporterat om det.

Någon skriver sötsurt att tror verkligen Sverige att kriget är så nära förestående, en annan noterar den helomvändning de nordiska länderna gjort på mindre än ett decennium. För det var ju inte längesen alls som fokus för försvaret låg på humanitära uppdrag i främmande land, skriver exempelvis nyhetsbyrån Reuters skribent Peter Apps, och konstaterar att det förstås är närheten till Putins Ryssland som ligger bakom förändringen. Tidningen Washington Post hakar på och skriver att det är det försämrade säkerhetsläget runt Östersjön som gett utslag.

Så är det ju absolut och kanske är det klokt att höja beredskapen redan nu. Sverige tycks ju annars ha en särskilt väl utvecklad förmåga att reagera på hot först i efterhand.

När Andra världskriget bröt ut hade Sverige exempelvis rustat ner i decennier och statsminister Per Albin Hansson bevingade radiotal om att ”vår beredskap är god” var ungefär lika trovärdig som MSB:s nuvarande bedyranden.

MSB tycks medveten om detta. Lite självkritiskt, och avväpnande naivt för att vara en myndighet, skriver man att ”i många år har förberedelserna för krigsfara och krig varit mycket begränsade i Sverige … men att nu ska planeringen för Sveriges civila försvar återupptas och att det kommer att ta tid att utveckla alla delar igen.”

Jo tack, efter att varenda plåthink sålts eller skänkts bort, lär det bli dyrt. Och ännu dyrare blir det för oss alla om vi nu bara ser hot och faror runt om och inte fortsätter med fredsarbete, humanitära insatser och icke-våldsåtgärder.

För även om beredskapen i vår vardag är dålig har den nya tidens kriser samtidigt fått oss alla att bli mer alerta och, som ni kan läsa på annan plats i denna tidning, gäller det naturligtvis också civilsamhället, där snart sagt alla organisationer idag har någon form av krisberedskap, kyrkorna inte minst.

Men låt oss inte stanna vid krisberedskap. Fredsarbete och civilt motstånd kunde kanske också vara värda en broschyr. En som beskriver hur vi kan förskjuta tonvikten i svensk säkerhetspolitik från den alltmer ökande och ensidiga satsningen på militära insatser.

För innan krisen kommer är det viktigt att, som den nyligen bortgångne icke-våldsikonen och forskaren Gene Sharp förordade, dokumentera, systematisera, synliggöra och sprida kunskap om ickevåldet som en systematisk metod för att utöva makt utan våld.