Fredag 22 juli 2011 fick Norge samtidigt sitt 911, sitt Oklahoma City, sitt Columbine High och sitt Palmemord. Det var både ett politiskt terrordåd och ett kallblodigt massmord på unga människor av ofattbar utformning och omfattning.
Det var det största angreppet mot landet sedan 9 april 1940 men också för nationen en obegriplig katastrof lik Estonias förlisning eller de senaste årens dödande tsunamivågor.
Det var ett politiskt motiverat terrorangrepp mot den norska nationens politiska hjärta och blodomlopp. Men det var inte internationell terrorism från någon extrem islamistisk terrorcell som ville angripa Norge för dess aktiva militära insatser för Nato i Afghanistan och Libyen, för dess medlarroll i Mellanöstern eller Norges centrala roll i världens oljeutvinning.
Det var en, vad vi hittills vet, ensam men osannolikt väl organiserad, beväpnad och målmedveten norsk högerextremist som angrep sitt eget land och dess demokrati i allmänhet och det socialdemokratiska partiet och dess ungdomsförbund i synnerhet.
Det politiska allvaret i fredagseftermiddagens brott får inte underskattas. Farorna med den agitation och retorik som förs bland extrema grupper och deras samarbete på olika sätt med hänsynslös, grov brottslighet måste uppmärksammas bättre. Många bör betänka hur de kan ha bidragit till ett samhälls- och debattklimat som kan uppmana och skapa utrymme för extrema våldshandlingar, Vi måste bestämt markera avstånd mot politiska, religiösa eller kulturella föreställningar och apokalyptiska spekulationer om våldets berättigande och nödvändighet för historiens givna och oundvikliga gång.
Men brotten 22 juli är också just brott av en karaktär som ligger bortom alla sociala och politiska förklaringar. Inte ens genomsnittliga terrorister - om de nu finns - begår med dödande skott från skjutvapen under en timme massmord på lägerfirande ungdomar. Här finns en utstuderad individuell grymhet och ren ondska som ligger bortom alla förklaringsramar.
Terrorister vilka de än är, kan åstadkomma osannolik skada och förstörelse. Om detta har Norge och vi nordiska grannar fått ytterligare en påminnelse. Fredagens norske gärningsman har därtill haft en målmedveten djävulskt konkret strävan att mörda landets ledare och en ny generation i en politisk rörelse.
Terrorister vill skada och skrämma. Angreppet var riktat mot norsk demokrati, norsk trygghet och norsk sammanhållning. Men att gärningsmannen den här gången kommer att ha framgång i sitt uppsåt är uteslutet.
Norge står starkt och har visat klokhet och mod i den svåraste av stunder. Statsministern har lyckats gestalta och uttrycka både våndan och vreden, både viljan och beslutsamheten att gå vidare. De äkta norska och nordiska idéerna om öppenhet, frihet, demokrati och jämlikhet lever de här dagarna med förnyad kraft. Solidariteten och kärleken mellan människor övervinner rädslan.
Ja, vi elsker dette landet.