På relativt kort tid har ny teknik tagit över, utan att vi riktigt fattat hur omvälvande till exempel ”digitaliseringen” är. Smarta mobiler, sociala medier, hypermodern sjukvård och swish-betalningar är nu vardag för många. Men ny teknik är inget neutralt.

Detsamma gäller ”globaliseringen” som bland annat innebär världsvida nätverk, växande migration och mattransporter från jordens alla hörn. De som spanar lite längre fram i samhällsutvecklingen talar om en växande robotisering av jobben och transhumanism, om snabbt minskande artrikedom och allvarliga ekologiska kriser.

Epokskiften i historien är inte självverkande. Hur ny teknik ska användas är inte heller givet på förhand. Därför är politik och folkliga rörelser viktiga, i synnerhet i övergångstider.

Kring matfrågorna finns det nu starka folkliga rörelser som genom att köpa närodlat och ekologisk produkter påverkar produktion och distribution. Dessa rörelser lyfter även fram nya värderingar om köttkonsumtion – till fördel för vegetarisk/vegan kost.

Likaså är det folkliga engagemanget kring klimat och miljöfrågorna stort och viktigt. Utan sådana rörelser skulle knappast de internationella klimatavtalen ha blivit undertecknade. Men på detta område finns också många besvikelser och nedslående motstånd. Vilka sanningar motiverar då en rörelse att inte ge upp?

Det är positivt att Teologiska högskolan Stockholm (THS) i detta läge beslutat bygga upp en forskningsmiljö, där fokus ligger på vad det innebär att vara kyrka i en omvälvande tid. På THS ska forskning och doktorandutbildning bedrivas som ligger nära den verklighet som kyrkor verkar i och själva är en del av. Kyrkornas ledare måste ha kunskap för att kunna fatta kloka beslut och planera för hur uppdraget att fira gudstjänst, undervisa, vittna och utöva diakoni ska gestaltas i en ny tid.

Satsningar på kunskapande och fortbildning av medarbetare räcker dock inte. Det kännetecknade för kristen tro genom historien är att den hör ihop med livet. Kyrka i sig finns inte. Den är alltid förkroppsligad i konkreta sammanhang och tider som en gemenskap av konkreta människor. Visst finns det tidlösa ideal och visioner om kyrkan och kristen tro, men det avgörande och förvandlade är den tro som levs, de visioner som förverkligas i och genom gemenskap.

Guds rike är alltså på riktigt. Att tro innebär därför oundvikligt att man kommer i rörelse och faktiskt blir intresserad av den värld och tid man lever i. Att vara troende är att sätta sin tro i spel i samspel med andra. Det är detta som gör att rörelser uppstår genom mobilisering underifrån i samhället – bland dem som tror. Och de engagerar sig utan krav på framgång eller vinster för egen del. 

De trossamfund som bildat Equmeniakyrkan har fötts och vuxit fram som rörelser. De samhällsförändringar som dessa frikyrkorörelser medverkade till föddes i hjärtan som ser det som ännu inte finns. Berättelserna om gudsriket som Jesus förkunnade och praktiserade gav nya föreställningar, som blev inre drivkrafter och som satte människor i rörelse.

Såsom Magnus Nordqvist, verksamhetsutvecklare på östkyrkornas seminarium i Södertälje, skrev förra veckan på Facebook, måste ”vi på nytt våga vända oss till varandra med den besvärliga frågan om vad vi tror på, vad i vi på djupet drivs av och om vi är beredda att trotsa den obestämda rädsla som förlamar oss”.

Rörelse är något annat än ett byråkratiskt samfund, där mycket stannar på ritbordet. Rörelse är något annat än talet om värdegrund och mångfald, vilket verkar göra oss bara mer vilsna och ängsliga.

När kyrka och kristen tro är något på riktigt, blir den inte städad och rumsren. Tro i rörelse blir radikal, därför att den inte nöjer sig med hur det är, utan en rörelse ser sig som en förtrupp för något nytt. Kyrka som rörelse blir inte heller respektabel, eftersom den kritiserar det politiskt eller religiöst korrekta.

Sådana folkliga rörelser är fulla av experiment, inspirerade av gudsriket. Som vid alla ombyggnationer blir det då bökigt. Men det är liv, det är frigörelse – tillsammans med andra.

Kommer du i rörelse får du kanske höra att du tillhör en ”sekt” eller att du är ”fanatiker”. Redan kyrkans grundare – Jesus från Nasaret – och hans anhängare fick sådana etiketter. Men de förändrade världen, och människor blev förvandlade.

Kom i rörelse, redan i sommar!