Barn och stjärnor föds i mörker utan skydd av våld och vapen. Gud är hos oss ljus i natten, för att hjälpa oss att våga.

Textraderna från psalm 744 har jag burit med mig som tröst de senaste veckorna. Eller inte bara som tröst, också som uppmaning. På många sätt lever vi i en mörk tid. Det är ett mörker skapat av de krafter som livnär sig på vår rädsla. Ett mörker skapat av terrorister, vare sig de är jihadistiska grupper som IS eller högerextrema som Anton Lundin Pettersson. Men det är också skapat av främlingsfientliga och populistiska ledare som Viktor Orbán och Jimmie Åkesson. De använder en av våra mest grundläggande mänskliga förmågor — att känna rädsla — som verktyg för att etablera splittring, isolering och konflikt mellan olika grupper i samhället. Det är sannerligen ingen ny metod. Ändå reagerar vi som om det vore så. Efter Parisdåden förra lördagen sa Sveriges statsminister att vi varit naiva, och plötsligt ges säkerhetspolisen en rad nya befogenheten för övervakning, exempelvis av flyktingboenden och medieredaktioner. Andra politiker talar om att Sverige bör bistå Frankrike i vedergällningsangrepp mot IS med svenska JAS-plan eller åtminstone omedelbart ansöka om medlemskap i Nato.

De senaste veckorna har jag också sett hur rädslan påverkat min omgivning.  Människor i min närhet har skickat meddelanden om att ”undvika offentliga platser”, har tagit bilen till jobbet istället för att åka kollektivt, eller har tackat nej till att låta barnen gå med på bio, för att biografen ligger i centrala Stockholm. Det kan tyckas som små saker, men det är inte små saker. Rädsla är en grundläggande mänsklig förmåga. En viktig sådan, men den måste i varje stund utmanas av alla de andra mänskliga förmågor vi skapats med, kritiskt tänkande, logik, konsekvensanalys och inte minst medkänsla.  Det gäller oss medborgare och det gäller inte minst de vi anställt för att hjälpa oss hantera den här typen av kriser — våra politiker.  Efter Anders Bering Breiviks terrordåd på Utöya höll Norges statsminister Jens Stoltenberg ett tal som flera av oss fortfarande minns. Han sa bland annat: Vi är ett litet land, men vi är ett stolt folk. Vi ger aldrig upp våra värderingar. Vårt svar är mer demokrati, större öppenhet och mer humanitet, men aldrig naivitet.

Och det är just det. Mer demokrati, större öppenhet och mer humanitet är inte naivitet. Det är det enda logiska och effektiva svaret på de krafter som profiterar på vår rädsla. Det betyder inte passivitet. Säkerhetspolisen ska fortsätta göra sitt jobb, det svenska biståndet ska fortsätta stödja förebyggande och humanitära insatser i konfliktländer, samtidigt som det svenska civilsamhället och myndigheter använder resurser och redskap för att förhindra radikalisering, vare sig det handlar om jihadism eller fascism och nynazism. 

Och vi medborgare då? Ja, vi har fått en uppgift; att våga. För om vi stänger in oss, slutar möta det okända med tillit, ser på varandra med misstänksamhet, då låter vi rädslan och mörkret vinna. Men som orden i psalmen så trösterikt och uppmanande säger, ljus och liv föds i mörkret, och där finns Gud — att hjälpa oss våga.