Höstterminen har inletts i våra kyrkor och det gäller även träffarna för daglediga och pensionärer. Ofta äger dessa samlingar rum mitt på dagen eller tidig eftermiddag. Här serveras det kaffe, hålls en kortare andakt och framförs ett föredrag eller musikaliskt program. Trots att engagemanget är stort och publiken trogen får de ofta en undanskymd plats både i annonsering och i pålysningarna. Anställda kan rentav ironisera över träffarna eller tala nedsättande om programpunkterna. Som om verksamheten skulle vara av minimal betydelse.

Den svenska befolkningen blir allt äldre och snart är var femte person över 65 år. Det ställer stora krav på vårt samhälle att möta de äldres behov. 

Årligen ramlar nästan 50 000 personer över 65 år och behöver föras till sjukhus, men som biståndsorganisationen Hela människans generalsekreterare Frank Åkerman påpekat i flera debattartiklar handlar det inte bara om dålig balans och sämre reflexer. Det kan också kopplas samman med den växande alkoholkonsumtionen bland svenska pensionärer som ökar risken för fallolyckor, depressioner och förgiftning.

Särskilt äldre kvinnors alkoholkonsumtion har ökat markant och hemtjänstpersonal ställs inför svåra etiska dilemman i mötet med det växande missbruket. Hur ska man kunna hjälpa till att sätta gränser och samtidigt respektera den äldres integritet?

Organisationen Hela Människan har tagit initiativ till utbildningen ”Guldkant eller riskbildning?” som är riktad till anställda inom vårdsektorn som lyfter denna problematik. Det är ett utmärkt initiativ som förhoppningsvis får stort genomslag eftersom behovet tycks vara stort. Frågan är bara om vi inom kyrkorna är lika medvetna om problematiken och förstår värdet av vår egen äldreverksamhet. Missbruk av alkohol hör i stor grad samman med ensamhet och dagledigträffar erbjuder en motvikt: Gott kaffe och öppen gemenskap!  Och allt detta skapat genom ideella krafter. Nog borde det kunna beskrivas med lite mer uppskattande ordalag!

Årsmötet 2014 för riksförbundet PensionärsGemenskap (RPG) präglades av konflikter som gjorde att den blivande ordförande hoppade av. Det fick i sin tur konsekvensen att Immanuelkyrkans sektion i Stockholm valde att lämna RPG. Jag saknar både kunskap och inblick för att förstå konfliktens egentliga orsak, men jag tänker att konflikter av detta slag inte bara behöver tolkas som något destruktivt. Om man bär en stark övertygelse går det inte alltid att kompromissa vilket kan skapa splittring i en ideell organisation. Men övertygelsen skapar också ett stort engagemang, något jag tycker präglar många av de pensionärer som jag mött i svensk frikyrklighet.

Äldreverksamheten inom Equmenia-kyrkans församlingar är viktig och når människor bortom de traditionella gränserna. Men med ett större ekonomiskt stöd och tydligare utåtriktad information skulle ännu fler daglediga människor hitta in i våra kyrkor och möta en efterlängtad gemenskap. Det handlar inte om att fördriva några timmar en eftermiddag utan att skapa vänskapsband och sociala skyddsnät som håller livet ut. Så länge leve dagledigträffen!