För  20 år sen utkom boken ”Rädd att falla - studier i manlighet”, med bland annat Claes Ekenstam som redaktör. Tanken var att dyka ner i manligheten och möta dess svagheter. Åtminstone sedan 1800-talet ska mannen reda sig själv, undvika starka känsloyttringar och försörja familjen. Hans styrka är att inte visa svaghet, aldrig gnälla. Mannen får inte falla, eftersom han då i någon grad tappar kontrollen över sin manlighet. Språkligt avslöjas riskerna - som att falla i gråt. Sinnebilden för denne man är väl skogshuggaren med yxa i handen och skogen framför sig. Hugg för hugg bygger han landet och dör aldrig sittandes. En mansbild som generation efter generation fortsätter att kleta sig fast.

Inte minst märks det i sjukvården. Universitetslektor Stina Backman har forskat i ämnet, och fått skrämmande resultat. Män håller sig borta från vård i större utsträckning, trots att de något oftare drabbas av svåra sjukdomar. Söker de hjälp är det ofta i ett senare skede än kvinnor. Män anses också i större utsträckning patetiska och klena när de klagar på krämpor. Som i reklamklassikern ”Ni tjejer snackar om att föda barn, men ni skulle bara veta hur det känns när en kille är riktigt förkyld”. Lösning: Kvinnan ska ge sin man naturmedicin. Hjälplös och utan ansvar för sin egen hälsa. Det är den ena delen av bilden - den som befäster veklingen utan ansvar. Den andra delen är mannen som förväntas bita ihop och kämpa på. Är det då oväntat att kvinnor överrepresentar i sjukskrivningssiffror och män i självmordsstatistik? Det är sedan länge känt att män i mindre utsträckning talar med vänner eller förtrogna om problem och istället väljer att hålla känslor inom sig. Inte konstigt att männen leder även i den inte så smickrande statistiken för alkoholmissbruk.

Även om det nog är så att mansbilden sakta men säkert förändras, menar Backman att den traditionella varianten fortsatt omger oss mer än vi tror. Inte minst via reklamfilmerna.

Ta bara K-rautas Jarmo, en finsk man av ”rätta virket”, som lanserar byggföretaget för svenskarna. Han gör det genom att ensam och med rak hållning ro över stormigt hav, gå igenom väggar, välta en flaggstång, rida på en björn och lite annat macho.

Reklamen är visserligen rolig, men konsekvenserna av den seglivade myten om mannen är det inte. Antagligen är den till och med dödlig. Ta prostatacancern som idag är Sveriges vanligaste cancer bland män (ungefär 30 procent av alla fall), och den cancerform med flest dödsfall i gruppen. Ofta beroende på att cancern upptäcks sent, om den ens upptäcks. Dels är den svårupptäckt, dels drar sig en del för att söka hjälp i tid.

Mustaschkampen och Movember har kastat en del ljus på denna mannens trista fiende. Prostatan är en unik del av mannen, liksom ansiktsbehåringen. Därför är de tätt sammanbundna. Fotografen Henrik Gustavssons valde därför att arbeta med temat. När jag fick frågan om att ställa upp kändes det rätt på flera sätt. Dels för att kampen mot cancer är en av vår tids viktigaste, men också för att kunna bidra till att bilden av mannen förändras. När jag ser mig själv i spegeln ser jag ett stort skägg, men jag vet att huden är lika tunn som hos alla andra där under. Jag släpper den symboliska urtidsyxan och kollar rätt in i en kamera tillsammans med min son (se bilden nedan) . Jag är glad och stolt. Men också rädd att själv bli sjuk en dag, oroad för framtiden och en värld i uppror. Bekymrad över världen våra barn tar över.  

I nya testamentets mansbild ser jag inte den starke som bär allt detta. Men jag ser universums starkaste anta den ofullkomlige mannens gestalt, lida hans kval, genomgå det fullständiga känsloregistret hos en människa och  andas ut sin sista suck av manlig styrka upphängd på ett kors. För att dö och sedan uppstå i en annan sorts styrka. Som blir tillgänglig endast för den som är svag nog att falla. Falla i Jesus och församlingens armar. Där finns kanske embryot till en bättre manlighet, ja mänsklighet. Som bygger på att lägga sin svaghet hos någon annan - för att tillsammans bli starkare.