Var sjätte församling i Equmeniakyrkan har en ungdomsledare anställd. Hur värderas deras tjänster? Är den allmänna synen att det bara handlar om en tillfällig anställning eller finns det långsiktighet och tydliga mål från församlingarnas sida? För till skillnad från en ordinerad pastor eller diakon, vars tjänster förutsätter kompetens och utbildning, kan en ungdomsledare aldrig bli ordinerad av samfundet. Likaså finns inga skrivna rekommendationer från Equmeniakyrkan att samråd skall äga rum mellan församlingarna och regional kyrkoledare innan anställning av ungdomsledare, vilket annars är den normala gången för både diakon och pastor.

Det ställs stora krav på ungdomsledarna. Utan någon längre utbildning förväntas unga människor kunna möta människor i livskris eller med självmordstankar. Utan någon större erfarenhet räknar man med att ungdomsledare ska kunna hantera de spänningar och konflikter som präglar all mänsklig gemenskap och som kan bli extra komplicerade i våra fromma miljöer. Församlingarna måste helt enkelt inse sitt stora arbetsgivaransvar och erbjuda tydlig arbetsledning.

Under många år har jag själv arbetat som pastor med inriktning på barnfamiljer i en och samma församling. Mitt val att stanna i tjänsten handlar om förtroende och glädje. Att i sitt arbete få vara lekfull och kreativ i mötet med unga människor. Men naturligtvis hjälper min erfarenhet mig att våga säga nej till orimliga förväntningar. Skulle jag klarat av denna arbetssituation om jag varit 20 år yngre. Jag är tveksam. Utan tydlig yrkesidentitet, utan tjänstebeskrivning att utgå ifrån och utan regelbunden handledning hade utbrändheten väntat runt hörnet.

13 ungdomsledare, främst med förankring i Västsverige, har skrivit en viktig motion till årets kyrkokonferens, där man föreslår att kyrkostyrelsen skapar tydliga ordningar och rekommendationer för anställning och arbetsledning av ungdomsledare. Likaså att skapa något som kan beskrivas som tjänstebeskrivning och som underlättar ett långsiktigt arbete i församlingarna och stärker ungdomsledarens yrkesroll.

Motionen är tydlig och välformulerad och bör tas på stort allvar, inte minst eftersom de som skrivit motionen känner till alltför många exempel där ungdomsledare förlorat all glädje med sitt arbete

Särskilt intressant är att motionärerna lyfter fram tydliga gränser för ungdomsledartjänsten mitt i en kyrkokonferens som verkar vilja signalera det motsatta. Att vilja förändra världen är begrepp som är väldigt populära i dagens mediekultur, men underförstått verkar det betyda att andras värld behöver förändras och att vi vet vad som är bäst för andra.

Uppmaningen i årets kyrkokonferens, ”Förvandla världen!”, låter minst sagt kravfylld. Räcker det inte med att försöka följa Jesu ord och vara ett salt och ett ljus i världen. Måste vi känna kravet att förvandla den också? Billiga slagord av den här typen förminskar knappast den gränslöshet som av och till präglar vårt samfund och våra församlingar, men som drabbar ungdomsledarna kanske hårdast av alla.