Det är längesedan nu. En av mina vänner gick och konfirmerade sig. Obligatoriskt var att delta i ett visst antal gudstjänster och den här söndagen valde han att besöka den lilla missionskyrkan som hade insamling till pastorsutbildningen vid Teologiska seminariet på Lidingö. I gudstjänsten förekom det körsång och predikan, men också offergång och uppläsning av brev från samfundets ledning som uppmuntrade till generöst givande. Min gode vän antecknade flitigt det som ägde rum i gudstjänsten, men efteråt fick jag se att han hade missuppfattat mottagaren av kollekten. Istället för Teologiska seminariet hade han skrivit att insamlingen gick till biologiska institutet på Lidingö!

Det är inte alltid så lätt att förstå sig på frikyrkovärldens insamlingsmål eller ekonomiska fikonspråk. Vad innebär ord som månadsoffer, offergång, kollektpsalm eller insamlingsår för den som är ny i sammanhanget?

Svensk frikyrklighet har alltid präglats av engagemang och ansvarstagande vad gäller ekonomin. Därför har också kollekten haft en naturlig del i gudstjänsten och gjort det möjligt för gudstjänstdeltagarna att visa sin delaktighet. Kollekten har varit medlemmarnas respons på det som uppfattats som Guds tilltal i gudstjänsten gestaltat i sång och predikan. Den responsen har emellertid blivit mer vacklande i och med att vi gått mot det kontantlösa samhället. Visserligen finns alternativa sätt att ge, med kort eller swish, men motsvarar inte på samma sätt det handfasta i att ge kontanter i kollektboxen samtidigt som vi sjunger tillsammans.

Hestra missionsförsamling har skrivit en angelägen motion inför årets kyrkokonferens som lyfter fram offrandet i en ny tid. Man efterfrågar mer varierande liturgiska inslag i gudstjänsten som har plats för andra former för offrande än bara det som läggs i kollektboxen. Man manar Equmeniakyrkan att utveckla ett språk och en liturgi som inkluderar alla givare. Det är angelägna frågeställningar, så att de som valt andra sätt att offra än att använda kontanter inte känner sig uttittade under kollektpsalmen.

I motionen från missionsförsamlingen i Hestra menar man att Equmeniakyrkan centralt bör ta initiativ till att utveckla ett offrandets teologi. I det nya handboksförslaget för Equmeniakyrkan finns rubriken Pålysningar och kollekt, men endast tio rader benämner kollekten i gudstjänsten. Texten slutar med: ”Det finns olika sätt att låta även den som inte har kontanter få känna delaktighet”. Uttrycket ”olika sätt” är alldeles för luddigt. Här behövs god teologi och konkreta förslag hur man skapar en bra känsla för offrandet i 2000-talet och handboken är en betydelsefull kanal för detta.

Det är viktigt att ta de ekonomiska frågorna i våra församlingar på stort allvar. Uppdraget att vara kassör är väl inte de mest efterfrågade ideella uppdragen, men kanske en av de viktigaste. Det är kassören som har sinne för en kyrkas verkliga omkostnader och den person som kanske bäst kan bedöma vilket engagemang och givande som förekommer bland medlemmarna i en församling. Därför är församlingskassören en viktig röst när vi talar om den framtida kyrkan.

Jesus citerar den judiska trosbekännelsen att älska Gud med hela sitt hjärta, med hela sin själ och med hela sin kraft. Ordet älska har inte alls så mycket med känslor att göra utan skall snarare förknippas med praktisk omsorg. Inte heller ordet kraft förknippas med känsloengagemang utan berör rent konkret min ekonomi och min samhällsposition. Därför är givandet centralt i kristen tro, men vi behöver tala om det på ett öppet sätt och utan pekpinnar. Att bestämma sig för att ge tionde, tjugonde eller fyrtionde kan vara ett sätt. Viktigast är att vi hittar redskap som hjälper oss att offra mer långsiktigt och som bygger på beslut som är förankrade inom oss själva och är kopplade till vår tro. Då behöver vi inte ha dåligt samvete när kollektboxen passerar oss i gudstjänsten även om vi inte ger några kontanter, eftersom vi känner oss trygga med vårt givande i andra former. Istället får vi i gudstjänsten bli bekräftade att vår generositet är en respons på Guds generositet som har med glädje och stolthet att göra.