Det hållbara samhället är inte bara en vision, sade det nya språkröret  Isabella Lövin, vid Miljöpartiets kongress i helgen.

Men Vattenfalls försäljning av brunkolsgruvan i Tyskland är en kvarnsten om halsen, inte bara för Miljöpartiet utan också för Socialdemokraterna och Sverige.

Hela affären visar hur svårt det tycks vara att hålla fast vid klimatmål och arbetet mot ett hållbart samhälle, när den där visionen ställs mot ekonomiska realiteter.

Miljöpartiet har tidigare, upprepade gånger, lovat att kolet ska stanna i marken, men vid en försäljning kommer det löftet förstås inte gå att hålla. Och frågan är om de, i utbyte mot fortsatt regeringsmakt,  redan på förhand avsagt sig rätten att stoppa affären. Det uppger i alla fall Dagens Industri, och det var ett par svettiga språkrör som vägrade svara på den frågan i söndagens Agenda.

”Affären prövas i enlighet med det regelverk som gäller”, upprepades det som ett mantra, samtidigt som bilder från helgens demonstrationer mot brunkolsbrytningen, rullade i bakgrunden.

För i fredags blev det skarpt läge när stora demonstrationer hölls vid Vattenfalls dagbrott i Proschim, nära polska gränsen. Aktionen Ende Gelände har till och med fått verksamheten vid gruvan att avstanna

Aktivisterna, bland dem cirka 300 svenskar, kräver nu att den svenska regeringen tar klimatansvar och avvecklar Vattenfalls koltillgångar. Givetvis vill man att de ersätts med förnybara energikällor. 

I tisdags, efter denna tidnings pressläggning, diskuterades frågan i riksdagen.

Det är en fråga som verkligen behöver lyftas fram i ljuset, eftersom det skulle det innebära enorma förluster för staten att bara ge upp gruvan. Det vore samtidigt intressant att veta motiveringen till att Vattenfall vågat hålla fast vid den smutsiga och farliga brunkolen så länge, ekonomiska vinningar till trots.

Och brunkolet är ju hur som ingen lysande affär. Vattenfall sägs ha betalat 15 miljarder för att bli av med det. Den tilltänkte köpare är tjeckiska EHP, som ska ta över samtliga Vattenfalls brunkolstillgångar i Tyskland, fyra kraftverk samt fem gruvor.

Samtidigt innebär försäljningen att Vattenfall slipper en rad större förluster. Siffror har bollats fram och tillbaka på ett minst sagt förvirrande sätt.

Strategiskt och finansiellt rätt, har Vattenfalls vd Magnus Hall sagt om försäljningen och samtidigt meddelat att Vattenfall ska vara med när Tyskland går i en mer hållbar riktning. Näringsminister Mikael Damberg har talat om att ställa miljökrav på Vattenfalls nya ägare.

Kanske är fortsatt, verkligt, miljöansvar en väg ut ur rävsaxen, för att det är svårt att ta hur stora förluster som helst, går att förstå. Summorna är astronomiska.

Och ja, vid en försäljning lyfts det omedelbara ansvaret bort från Sverige och Vattenfall, men klimatet påverkas knappast av vem som håller i hackan.

Kolet ska ändå fortsätta brytas, med medföljande utsläpp, av Tjeckien och Polen istället. 

Demonstranterna i Tyskland ger utlopp för lite av den besvikelse och uppgivenhet som sprider sig när klimatet alltid får ta stryk inför så kallad realpolitik. Eller med andra ord: Money talks.

Tills några klimatvänliga förslag presenteras, om hur detta jätteproblem ska lösas på ett någorlunda hållbart sätt bör vi alla protestera och demonstrera. Den slutgiltiga lösningen presenteras i augusti.

Till dess kan vi konstatera att politiken mot ett hållbart samhälle klingar lätt ihåligt med en bit brunkol i bagaget.