Man kan inte ”peka ut” vissa folkgrupper. Då kunde ju någon få för sig att Svenska kyrkan anser att andra folkgrupper, eller trosinriktningar, inte är värda att försvara. Någon kunde kanske tro att Svenska kyrkan inte anser att alla är delaktiga av nåden.

I rättvisans namn kan det möjligen tilläggas att situationen faktiskt kompliceras av att det oftast är våldsbejakande extremister med islamsk framtoning som tvingar många kristna att lämna sina hemländer. Att det samtidigt är långt fler muslimer än kristna som drabbas av den islamska terrorn.

Kanske är det för att inte komplicera den bilden för mycket som Svenska kyrkan väljer att älska alla och ingen.

Många kyrkor, inklusive vår egen, resonerar ofta på liknande sätt. Att inte peka ut sina kristna bröder kompenseras av den öppna inkluderande famnen samt viktigt arbete med samarbetspartners på plats.

Tyst diplomati och diskret hjälp på plats är förstås  oerhört viktigt. Men det ena borde inte utesluta det andra. Det är dags att högljutt våga protestera mot att kristna i vissa områden är på väg att utrotas.

Det är minst lika viktigt att dagligen och stundligen banka in budskapet att muslimer inte är lika med våldsbejakande extremister. Så att den ena handen vet vad den andra gör.

ANNIKA  AHLEFELT