Nu föreslår regeringen ett sju-procentigt vinsttak för privata bolag inom skola och omsorg. 

Fast det ska inte gälla idéburna organisationer. Och förslaget förmodas heller inte godkännas av riksdagen.

Vinsttaksförslaget är en del av Ingmar Reepalus utredning om vinster i välfärden som presenterades i november förra året. Där föreslog han ett sjuprocentigt maxtak på arbetat kapital för alla privata företag inom vård, skola och omsorg.

Men så långt vill, eller vågar, regeringen inte gå, ens med ett förslag som garanterat alltså inte kommer att godkännas av riksdagen. Istället föreslår man – tralala!- en ny utredning om upphandlad vård.

Dessutom gör man alltså undantag för den idéburna sektorn, vilket gör förslaget ihåligt som en schweizerost och snarast visar på en svag regering som tvingats lägga fram förslag som man själv uppenbarligen inte tror på. 

Undantaget från vinstförbudet för ideell sektor är förstås bra, men ger i sig också motsägelsefulla signaler. Åtminstone vad gäller skolor. Det stora flertalet idéburna friskolor drivs nämligen som föreningar, och berörs då inte av vinstförbudet. De allra flesta idéburna friskolor drivs också av en religiös organisation, vilket ju blir litet märkligt i ljuset av att både socialdemokrater och vänsterpartiet klart uttalat att man vill förbjuda alla former av religiösa skolor.

Till och med Bo Nyberg, ordförande i Kristna friskolerådet, finner förslaget bisarrt, även om han verkar mest arg över att själva vinsttaks-idén, som han beskriver som ett försök att monopolisera den svenska grundskolan.

Snabba cash i skolvärlden tycker han istället man kan reglera genom exempelvis krav på långsiktigt ägande.

 Lärarförbundet var emot förslaget redan när det presenterades i november. Förbundet menade att ett vinstförbud inte löser skolornas akuta problem som låga lärarlöner, dålig kompetensutveckling och hög arbetsbelastning. Enligt lärarförbundet är det istället skolpengen och bostadssegregationen som ligger bakom att en del skolor kan plocka ut stora vinster, och att andra skolor går på knäna.

Rätt eller fel så pekar Lärarförbundet ändå  på ett allmänt problem som både regering och opposition gör sig  skyldiga till;  Nämligen att allt beskrivs i röd-blå termer. Eller svart-vita. En-dimensionella lösningar fixar inte mångdimensionellka problem. 

Annika Ahlefelt