Sommarlov. Få ord är laddade med så mycket längtan, äventyr och förväntningar. Eller ångest. Det sistnämnda gäller kanske framförallt de som saknar ekonomiska möjligheter till sommarsemestrar på spännande platser eller sjönära stugor. För dessa barn kan sommarlovets oändliga pärlband av lediga dagar vara en källa till stor oro för ensamhet och utanförskap. Allt detta vet vi.  Samtidigt är sommaren en tid när aktiviteterna i många församlingar går ner. Barn och ungdomsverksamheten tar, precis som skolorna, sommarlov efter terminsavslutningen. Det är en logik som fungerar väl för de medelklassbarn som har en fungerande familjesituation – men inte en logik för en kyrka som vill vara hos de som behöver den mest.

I den by på landet där jag tillbringat alla mina sommarlov och merparten av mina semestrar arrangerar Svenska kyrkan varje år ”sommarkyrkan” – en vecka av aktiviteter och skapande för barnen i bygden. För mig som under lovet var omgiven av syskon, föräldrar och släktingar med tid och energi att skapa ett bra lov till oss barn, var sommarkyrkan mest en underhållande parentes. Men det fanns andra barn där. Sommarbarnen, som tillbringade loven i familjehem på landet, för att få en paus från en tuff social uppväxt. Barn som var väldigt tilltufsade av livet, och för vilka veckan i sommarkyrkan var värdefull på ett helt annat sätt än jag då kunde föreställa mig.

Andra församlingar driver kolloverksamhet, och många försöker hitta personal eller volontärer till sommarträffar, men kämpar med en verksamhet som redan är töjd till bristningsgränsen. Jag vet att många församlingsanställda går på knäna, att budgeten sällan går ihop. Att vi är många som bär på slitningar mellan allt vi vill göra för vår nästa – och allt vi inte mäktar med. Sommaren är en viktig tid för återhämtning, inte bara för barnen, utan också för oss vuxna som bär mycket i våra armar.

Men vi kan inte vara kyrka på samma sätt som vi alltid varit. Samhällsutvecklingen, med bland annat ökande klyftor, och fallande medlems-tal gör att vi behöver hitta nya vägar att vara salt och ljus i vår tid. Nya målgrupper och ny relevans. Jag tror många församlingar mer aktivt skulle kunna söka samarbete med kommuner och bidrag från stiftelser för att tillsammans med andra samhällsaktörer anordna meningsfull och kostnadsfri sysselsättning för de barn som idag inte har råd med de smörgåsbord av aktiviteter som andra aktörer erbjuder.

De goda exemplen finns, men de behöver bli fler. Här har de lokala kristna råden en viktig roll att spela. När personalresurserna minskar i semestertider blir det än viktigare att olika kyrkor kan gå ihop och samarbeta om mötesplatser och verksamheter som kan hållas öppna också på sommaren.