”Vi vill ha en generös och human flyktingpolitik” Så står det på Liberalernas hemsida när partiet försöker beskriva sin hållning i migrationsfrågor och fortsätter med: ”Uppmärksamma barns asylskäl”. Trots detta valde partiets ledamöter (med undantag för Birgitta Ohlsson som röstade nej) den 21 juni att lägga ned sina röster inför regeringens lagförslag att försvåra familjeåter-föreningar framöver. Även Miljöpartiet valde att kompromissa bort sin grundläggande hållning vad gäller invandringen till Sverige. Rubriken på Miljöpartiets hemsida låter närmast ironisk: ”Öppna fler dörrar till Sverige” vilket  följs av underrubriker som ”Den som behöver ska få stanna” och ”Lättare att komma hit”. Den skadade trovärdigheten efter vårens turbulens i Miljöpartiet ökar knappast när man nu valt att lojalt ställa sig bakom beslutet om den nya lagen, trots migrationstalespersonen Maria Ferms bedyranden att åtgärderna endast är tillfälliga.

Beslutet om att införa en tillfällig lag vad gäller uppehållstillstånd i Sverige från den 20 juli har väckt starka reaktioner. Från att ha varit ett flyktingvänligt land har Sverige numera en av de strängaste asylreglerna i hela EU. Permanenta uppehållstillstånd har numera blivit tillfälliga. Den som riskerar personlig förföljelse i sitt hemland får numera uppehållstillstånd i tre år, medan den som flyr på grund av krig och konflikt får uppehållstillstånd i endast 13 månader. Ingen av dessa grupper kommer i någon större utsträckning att få möjlighet till familjeåterförening vilket innebär för många flyktingar ett liv i Sverige utan barn eller livskamrat.

Reaktionerna har inte väntat på sig. Röda korset är djupt oroade och varnar för att lagen gör att hela familjer i stället väljer att fly över Medel-havet och riskera sina liv eftersom anhöriginvandring inte längre är möjlig.

Biskopen i Västerås stift, Mikael Mogren, skriver i en insändare i Kyrkans Tidning (9/6) att framför allt de utsatta barnen drabbas av den nya lagen. Mogren hänvisar både till Barnombudsmannen  och UNICEF som menar att begränsningar av barns rätt till familjeåterförening inte är förenlig med barnkonventionen. Mogren menar att det är  dubbelmoral att vilja införa barnkonventionen som lag i Sverige samtidigt som man skapar nya tillfälliga lagar som i princip upphäver konventionens syfte.

15 kyrkoledare undertecknade i samband med Sveriges kristna råds årskonferens en insändare som publicerades i Svenska Dagbladet (22/5). Där protesterar man mot den planerade lagen och menar att resultatet kommer att bli ännu större otrygghet för utsatta och traumatiserade personer, inte minst äldre, sjuka och barn. Likaså påtalar man det kontraproduktiva i att försämra flyktingars möjlighet att på ett tryggt sätt kunna integreras i det svenska samhället. Tongångarna från Påskuppropet 2005 känns igen och är välbehövliga. Då satte kyrkorna avtryck  i svensk migrationspolitik och vi får inte underskatta politikernas känslighet för opinionsströmningar. Det kyrkorna säger med en enda röst är ingenting som kan viftas bort i en handvändning.

På regeringens hemsida förklarar man att syftet med den nya lagen är att ”skapa ordning och reda i mottagandet”. Likaså att ”dämpa kostnadsökningarna”. Det väcker en rad frågor. Är motivet att skapa ett mer värdigt mottagande än det kaos som präglade hösten 2015? Eller är det främst en krass ekonomisk fråga att det inte får kosta för mycket? Eller handlar det om att för de etablerade partierna fånga upp den invandrarkritiska opinionen för att minska Sverigedemokraterna framgångar? Oavsett skälet har Sverige sommaren 2016 upplevt en sorglig politisk vindkantring, där migrationsöppna partier som Miljöpartiet och Liberalerna varit villiga att kompromissa bort sina grundläggande värderingar. Likaså tycks partier som Socialdemokraterna och Moderaterna vilja fiska röster i främlingsfientliga vatten. Priset för detta politiska spel får framför allt de syriska barnen betala vars fäder eller mödrar lyckats ta sig till vårt land. Visst skulle Sverige kunna värna dessa barn på det betydligt mer humant sätt?