För tio år sedan, den elfte september 2001, genomfördes historiens mest spektakulära terrordåd då kapade passagerarplan flög in i New Yorks högsta byggnader och kraschlandades i det amerikanska försvarshögkvarteret Pentagon.
Över 3 000 människor dödades. Just när USA syntes stå på höjdpunkten som ensam supermakt — inte bara ekonomiskt, militärt och politiskt utan också inom teknologi, kultur och forskning — visade sig nationen förödande och förnedrande sårbar.
Det var ett krigsliknande anfall och födde ett utdraget krig. USA:s president förklarade krig mot terrorismen och krävde ordning i leden. Vi blev alla indragna.
Med stöd i FN:s säkerhetsråd angrep USA och allierade Afghanistan och störtade den regim som givit terrornätverket en hemvist. Utan stöd hos FN angrep USA och allierade ett drygt år senare Irak och störtade den hatade våldsregimen där (som dock då inte hade med terrornätverket att göra). Samtidigt skärptes säkerhetskontroller världen över, rättssamhällets grundprinciper om öppenhet, respekt för integritet och krav på regelstyrd humanitär behandling av misstänkta och fångar kränktes i det överordnade syftet att skydda USA och världen från nya terrorangrepp.

Liksom kommunismen under kalla kriget skulle nu terrorismen vara det allt bestämmande hotet i världspolitiken. Snart nog blev terrorism detsamma som extrem islamism och kriget mot terrorismen i mycket ett civilisationskrig i en samtidigt alltmer integrerad globaliserad värld.
Efter tio års krig är de flesta förlorare. Här finns enskilda vinster men knappast några vinnare.
Om terroristerna ville skrämma, skada och provocera det sämsta ur makten — vilket brukar vara terroristers mål — har de haft sina framgångar. Den amerikanska världsmakten är i dag på tillbakagång, till en del på grund av krigens belastning på ekonomin, och demokratin befläckad av terroristjaktens övergrepp. Rädsla har präglat ett samhälle som bygger på självförtroende och framstegstro.

Men al-Qaida som organisation har inte blivit starkare och vunnit anhängare till sin sak. Ledningen har inte stått emot den militära offensiven. Den mytiske Usama bin Ladin blev till slut funnen och dödad. Och när arabvärldens förtyckta denna vår rest sig har paroller och krav varit just motsatsen till terroristernas.
USA har inte drabbats av något nytt terrorattentat även om det varit nära ett par gånger. Man har fått slut på talibanernas välde i Afghanistan och Saddam Husseins Irak. Men krigen fortsätter och USA är på väg att dra sig tillbaka utan klara segrar och triumfparoller. Kriget mot terrorismen har tagit USA:s uppmärksamhet från de stora utmaningarna — energi- och klimatfrågorna och Kinas framväxt som stormakt. Den president som inte ville ha krig och slutade att tala om kriget mot terrorismen har fastnat med dem, medan anhängarna till den president som startade dem nu vänt på klacken och vill hålla USA borta från världen.
Kriget mot terrorismen har varit de förlorade möjligheternas tid.

ANDERS MELLBOURN¶