Det handlar inte om att hela gudstjänsten skall anpassas till barnen, eftersom jag tror det är viktigt för barn att få vila i de vuxnas värld. Men något slags genomtänkt tilltal till barnen i en gudstjänst tycker jag hör till allmänt hyfs.

Att bara utgå ifrån att alla barn kan bönen Gud som haver eller kan sjunga sången Det lilla ljus jag har, menar jag är att exkludera alla de barn som är uppvuxna i ett sekulärt sammanhang. Det jag kan önska från gudstjänstledare och församlingsanställda är en självrannsakan hur man själv hade det som barn och tonåring och sedan utgå från det perspektivet när man talar till barn i en gudstjänst.

Att vara kristen eller att ha kristna föräldrar är många gånger en utsatt position i en sekulär och religionsfördomsfull svensk skola och nog vore våra barn värda mer uppmärksamhet och uppmuntran än bara en barnabön eller naivt formulerad sång. Barnen och ungdomarna är kyrkans framtid och det är väl på tiden att vi tar den strofen på allvar.