Sveriges Radio har under vintern lanserat sin nya programserie P3 Historia. Det är ett entusiastisk, ambitiöst och underhållande folkbildningsprojekt med syfte att ge den yngre generationen ett nytt förhållande till historiska händelser och personer. En insats med bra tajming. För under samma vinter har vi sett högerextrema politiska krafter koppla ett allt starkare grepp om just historieskrivningen i länder som Ungern och Polen. Kampen om framtiden förs inte sällan med dåtiden som vapen.

När min snart 13-åriga dotter frågar mig varför hon egentligen ska läsa så mycket om Gustav III i skolan, tänkte jag först på det kända uttrycket ”Det enda vi lär oss av historien är att vi inte lär oss av historien”. Men med mer än ett halvt liv levt vet jag att det bara är delvis sant. Jag förstår i dag, till skillnad från när jag själv var 13 år, vilken betydelse vår kunskap om historia faktiskt har. Att det kan vara skillnad mellan liv och död, mellan demokrati och diktatur, förtryck och frihet. Så jag svarar henne med en motfråga: Tänk om ingen av oss hade fått veta något om Andra världskriget eller Förintelsen? Hur skulle det påverka oss?

Polens nya ”Förintelselag” gör det straffbart att ”beskriva den polska staten som ansvarig eller medansvarig för brott som begåtts av tyska Tredje riket”. Och i Ungern vinner premiärminister Orban val på nationalistiska och revanschistiska drömmar om det Stor-Ungern som en gång var, där bara den historieskrivning som passar bilden får synas i retoriken.

Själv har jag vuxit upp med olika nyanser av Sveriges roll under Andra världskriget, med full frihet att diskutera och vrida och vända på om frågan om mitt land agerade hjältemodigt i sin neutralitet, eller fegt i att låta den tyska makten använda svenska järnvägar. Vem hade jag varit utan den möjligheten? Vilket land hade vi varit utan friheten att diskutera, vända och vrida på fakta och myter, utan möjligheten att se på historiska händelser i nutidens ljus?

Ett av de avsnitt som berörde mig starkast i P3 Historia var avsnittet om Sophie Scholl. Den 21-åriga kvinnan som tillsammans med sin bror Hans och flera vänner trotsade nazisterna och bildade motståndsrörelsen Vita rosen för att sprida information om nazisternas brott och mana till motstånd. Sophie och Hans, som när de tillfångatas vägrar avslöja övriga medlemmar utan hellre tar på sig skulden. Ett beslut som leder till att de döms till döden. Ett beslut som också gör dem odödliga. ”Ett exempel på extraordinärt mod och motstånd i en tid av medlöperi, anpassning och passivitet inför ondskan”.

När den är fri, lär oss historien att ingenting är enkelt eller svart-vitt. För i en av historiens absolut grymmaste regimer levde och kämpande samtidigt de modigaste hjältarna. Tyska ungdomar som vägrade ge upp ens när döden grinade dem i ansiktet. Precis som att det i Polen fanns gott om medhjälpare till nazismen, samtidigt som många polacker räddade judar från en fasansfull död. I historien ryms båda bilderna.

Så Gustav III då? Varför ska vi läsa om denna gamla perukklädde kung? För att det till exempel hjälper oss förstå vad som händer i den Svenska akademi han en gång grundade. Och inte minst för att det hjälper oss förstå riskerna med absolut makt, vare sig det handlar om en perukklädd Gustav III med både stora visioner för kultur och vetenskap, grymhet mot sina fiender och en absolut ovilja att dela makten. Eller om det handlar om dagens 18 livstidsutnämnda akademiledamöter. Eller en högernationalistisk polsk premiärminister i full färd att montera ner en rättsstat.

P3 Historias avsnitt om den svenska häxjakten i slutet av 1600-talet, avslutas med orden: ”Det som ledde fram till häxprocesserna kan kännas främmande för oss 2000-tals människor. Tron på vidskepelse, brist på vetenskapligt kunnande, och liten omvärldskunskap präglar människors liv på 1600-talet. I dag ser världen helt annorlunda ut. Vi är välutbildade och i stort sett vad som helst är bara en googling bort. Men är vi i själ och hjärta så olika våra föregångare i historien? Moderniteten har av allt att döma inte vaccinerat oss från häxjaktens mekanismer.”