Kärlekens motsatser tar sig nya uttryck i vår tid. Allt oftare förekommer ord som ”hatbrott”, ”näthat” och ”hets mot folkgrupp” i nyhetsrapporterna.

Verkligheten bakom dessa ord är förfärlig, och mycket allvarlig. Hatbrott mot religiösa grupper och enskilda ökar i Sverige. Av unga i åldern 16–25 år uppger närmare hälften att de blivit kränkta av något som andra skrivit om dem på nätet.

Hatretorik och extremt våld hör samman. Det visar exempelvis Uppdrag gransknings program om judehat i Malmö och intervjun med den ”svenske Adam” som vill dö som martyr för Islamiska staten (IS). Som man ropar får man svar.

När våldshot på sociala medier får till följd att journalister som Alexandra Pas-calidou inte orkar längre, då är hatstyret här, mitt ibland oss. Människans värde och värdighet står på spel. Vi befinner oss i en civilisationskris.

Vad kan vi då göra för att motstå och motverka hatets mörker? ”Vägra hata!” heter ett viktigt initiativ som Sveriges Interreligiösa Råd har tagit. Alla religioner i vårt land ställer sig bakom detta upprop för att förhindra hat, vare sig det tar sig uttryck i ord eller handling. Flera församlingar — också inom Equmeniakyrkan — deltar i kampanjen och har läst upp ”budkavlen” i en gudstjänst. Läs mer på www.vagrahata.se

Ännu fler församlingar kan göra det nu under fastan, besinningens tid, då vi följer Jesus på hans väg till Jerusalem. Hans budskap om att ”vända om” och ta emot ”Guds rike” — där kärlek och gästfrihet råder — kan inspirera oss till medvetna val. Vi behöver alla vända om från fördomar, förakt, ilska, stereotypt tänkande och likgiltighet. Kärlekslöshet handlar inte bara om andra, utan gäller oss var och en.

I gemenskap med Gud och genom gränsöverskridande relationer med varandra får vi möjligheter att upptäcka konkreta livsområden där vi måste vända om för att kunna stå emot hat och stoppa våld.

Som troende ser vi det som en hädelse att använda våld i religionens namn.

Den barmhärtige Gudens heliga namn får under inga omständigheter bli vanhelgat av våldshandlingar eller av elaka kommentarer på till exempel sociala medier.

Nyligen mötte jag en palestinsk präst i byn Zababdeh på Västbanken — fader Firaz. Vi samtalade om situationen för de kristna i Mellanöstern. Han började med att säga att han ville skriva ”Refuse To Hate” (Vägra hata) på muren framför kyrkan.

Även om fader Firaz och hans församling kritiserar den israeliska ockupationen hatar de inte judar. Även om de känner djup oro för jihadisternas (IS) barbariska framfart, ser de bortom förutfattade meningar om muslimer och islam. De har dialog med muslimerna i byn för att kunna bygga samförstånd och ett gott samhälle.

— Just nu ser vi inget ljus i andra änden av tunneln, säger fader Firaz om den hopplöst kaotiska situationen på många håll i Mellanöstern. Men vi tror att Gud är med oss här och nu. Gud kallar oss att gå in mörkret och tända ljus, se möjligheter, även om vi inte just nu har resurserna eller medlen.

Så säger en man från Galileen i dag. Visionen om Guds rike lever. Det kristna hoppet är ett åtagande och inte from optimism.