”Vilken är nästa stora globala ideologiska rörelse?”. Frågan var ställd till freds- och konfliktforskaren Isak Svensson, som i dagarna blev professor i Uppsala. Lite förvånad, kanske till och med skeptisk, hörde jag honom svara att det kommer att vara jämställdhetsrörelsen. Att nästa stora våg att svepa över världen kommer att bli feminismen. Förvånad och skeptisk, men försiktigt hoppfull.

Ungefär samtidigt kom journalisten Jenny Nordbergs bok ”De förklädda flickorna i Kabul”. I slutordet hänvisar hon till forskning som menar att framtidens civilisationskamp kommer stå mellan olika uppfattningar om jämställdhet. Hon skriver att det vi kallar kvinnors rättigheter inte bara är en rättighetsfråga, utan helt enkelt en fråga om evolution och om hur vi i framtiden bygger fredliga samhällen.

 Idag vågar jag på riktigt tro på dessa röster. De senaste veckorna har #metoo svept genom vårt samhälle, och blottlagt att sexismen lever och upprätthålls. Miljontals vittnesmål visar att kvinnors liv och utrymme begränsas, just för att de är kvinnor. Trots att de på pappret har samma rättigheter som män. Rörelsen har brutit tystnadskulturen, fällt både makthavare och storstjärnor, och tvingat fram handling från ledare i samhället.

 Det är en frihetsrörelse. En av vår tids stora demokratirörelser. För inga delar av samhället har varit befriade från sexism. Inte heller kyrkan. I mitt flöde har vittnesmål gällt hur manliga ledare gått över gränser och gjort församlingar till otrygga platser. I DN gjorde också idéhistorikern Gunilla Thorgren förra veckan upp med den kyrka som i 500 år hållit fast vid den i grunden medeltida kvinnosyn där Luther fick sexism att framstå som ett gudomligt påbud. En kyrka som genom åren bekämpat preventivmedel, sexualupplysning och aborträtt. Som fördömt utomäktenskapliga födslar, och som länge bekämpat både legaliseringen av homosexualitet och kvinnors tillträde till prästämbetet. Thorgren frågar: Varför inte fira reformationen med att ödmjukt be om förlåtelse till alla de kvinnor som genom åren förminskats och fördömts av kyrkan?

Ja. Antingen det, eller så möter vi den här frihetsrörelsen genom bortförklaringar, relativiseringar eller ”inte alla präster”. Det valet har vi att göra nu.

Sofia Walan