När tre samfund blev ett skulle också ämbetssyn och kyrkosyn från olika traditioner förenas. Medan Metodistkyrkan hade en episkopal ordning, hade både Svenska baptistsamfundet och Svenska missionskyrkan rötterna i en väckelse som betonade församlingarnas självständighet och som vände sig mot skarpa gränser mellan lekmän och andliga ledare.

Under flera års tid har det förts samtal inom Equmeniakyrkan om kyrkosyn och ämbetssyn, något som nu resulterat i tre dokument som kyrkostyrelsen lägger fram till kyrkokonferensen för att fastställa i höst. De tre dokumenten fokuserar på relationen mellan kyrkan och de ordinerade medarbetarna, på relationen mellan församlingsledning och medarbetarna, och på utbildning.

— Det finns ett uppenbart behov av att samtala om de djupt grundläggande frågorna kring vilka vi är, säger biträdande kyrkoledare Sofia Camnerin till Sändaren.

Ett viktigt mål är att stärka samfundets ordinerade pastorer och diakoner. Enligt dokumenten är ordinationen inte knuten till en församlingstjänst.

— Det betyder att ordinationen är giltig oavsett om du tjänar i en församling eller inte. Det är tydligt att det finns en stor sorg och frustration hos pensionerade medarbetare och hos de som har en annan tjänst att kyrkan inte förmår att ta tillvara dem i dag, säger hon.

Samfundet vill ha fler medarbetarsamlingar, där även pensionerade pastorer och diakoner, tillsammans med ordinerade som inte längre arbetar i kyrkan, ska vara välkomna, för att stärka deras identitet.

Andra tankar i dokumenten kommer att upplevas som nya för delar av Equmeniakyrkan. I ett avsnitt talas om en dubbel ansvarslinje, ett begrepp som i svensk kontext främst förknippas med Svenska kyrkan och som, i grova drag, innebär att prästen har det andliga ansvaret för församlingen medan kyrkorådet har ansvar för förvaltningen. Enligt Sofia Camnerin har det funnits en önskan att förtydliga styrelsens och församlingsföreståndarens ansvarsområden och uppgifter eftersom det här kan uppstå slitningar, speciellt om pastor och församling kommer från olika traditioner.

— Vad innebär det att pastorn installeras som den andlige ledaren i församlingen? Om det inte är tydligt vad som är föreståndarens ansvar så riskerar denne i värsta fall att reduceras till en tjänsteman som står under styrelsens ansvar. Dock har både styrelse och föreståndare ett andligt ansvar, de är jämbördiga, säger hon.

Ett annat förslag är att de ordinerade pastorerna ska samlas i en matrikel, som ska finnas tillgänglig i både tryckt och digital form, också som ett sätt att stärka identiteten.

En matrikel kan ju tyckas som ett litet steg, men är det inte sådana små steg som leder till att pastorerna skiljer ut sig mer och mer från vanliga medlemmar?

— Den frågan är superviktig, och något vi måste prata om och arbeta med. För vi är definitivt fortfarande en folkrörelsekyrka där vår identitet ligger i medlemmarnas engagemang. Församlingen byggs utav alla döpta och troendes delaktighet, säger hon.

— Sedan beror det också på hur man ser på ledarskap, om det nödvändigtvis är något hierarkiskt. En ledare kan vara den som förlöser gemenskapen, en möjliggörare, vi vill inte ha en kyrka med ledare som pekar med hela handen.

I dokumentet om pastorer, dia-
koner och församlingsledning citeras en ekumenisk överenskommelse som kommit till genom Kyrkornas världsråds försorg, ”Dop, nattvard, ämbete”. I citatet framkommer en ämbetssyn där de ordinerade är centrala för kyrkan, det sägs bland annat att: ”Det ämbete de personer innehar, som alltsedan äldsta tid har blivit ordinerade, är konstitutivt för kyrkans liv och vittnesbörd”.

Det är en ämbetssyn som kan upplevas främmande för många inom svensk frikyrklighet. Enligt Sofia Camnerin används citatet främst för att visa att diakoner och pastorer inte har olika ämbeten, utan att deras uppdrag vilar på samma grund. 

— Det här är ett av de vikti gaste ekumeniska dokumenten och något som Equmeniakyrkan måste förhålla sig till. Vi lyfter upp det som en viktig text eftersom vi vill göra en poäng av att det inte är två ämbeten. Vi talar om den särskilda tjänsten i singularis med två olika tyngdpunkter. Men vi har redan fått reaktioner på det citatet och förstår att det kan bli en stötesten. Vi i kyrkoledningen välkomnar ett samtal.