Mer än en församling i veckan har lagts ner under 2000-talet, bara 2,1 procent av befolkningen är numera medlemmar i en frikyrka.

– Och de medlemmarna är mycket gamla. Framtiden ser oroväckande ut. Kyrkan befinner sig i kris, säger pastor Öyvind Tholvsen, som gjort rapporten på uppdrag av nätverket Vidare och Sveriges Frikyrkosamråd.

Ett av syftena är att följa utvecklingen för mission och nyplanteringar. Målsättningen är att kyrkorna senast 2025 ska plantera fler församlingar än vad man lägger ner.

Ett utmanande arbete eftersom både antalet medlemmar och antalet församlingar sjunker stadigt, utom under åren 2011–2015, då den starka migrationen förde med sig en etablering av stora migrationsförsamlingar.

– Fortfarande läggs det ner fler församlingar än vad som planteras, förklarar Öyvind Tholvsen, och det är fler församlingar som förlorar medlemmar än som växer. Men glappet minskar. Antalet nedlagda församlingar har blivit färre.

– Ja, det är en av ljusglimtarna i en annars dyster och utmanande prognos, säger Pär Alfredsson, chef för Equmeniakyrkans nationella enhet.

– Men det är bra att få en sådan här genomlysning, även om det är alarmerande och visar att kyrkan är i skarpt läge.

Pär Alfredsson menar att åldersfördelningen i församlingarna visar hur viktigt det är att vinna den yngre generationen för Kristus, bland annat genom ett starkare samarbete med Equmenia samt att arbeta med unga vuxna.

– För vi kan inte fortsätta som förut, den saken är klar. Då är det viktigt att påminna oss om löftena från Sakarja: ”Inte genom någon människans styrka och kraft ska det ske”.

Tholvsens undersökning visar också att antalet församlingar minskar betydligt mer än antalet medlemmar, vilket beror på att genomsnittsförsamlingen är större.

För det är de små församlingarna som läggs ner. I december år 2000 hade 1 149 församlingar 25 medlemmar eller färre. I dag är det 768. Att det är så är kanske inte så märkligt. Små församlingar kräver stora insatser av sina fåtaliga medlemmar.

– Equmeniakyrkan vill stötta de mindre sammanhangen, understryker Pär Alfredsson.

– Ekonomiskt sett lägger vi mycket mer resurser på omstarter eller stöttning av gamla församlingar än vad vi gör på församlingsplanteringar, inte minst i glesbygd. Vi behöver kunna göra bägge delarna.

Församlingsplanteringar pekas ändå ut i undersökningen som en av vägarna framåt. Och det bör vara en stabil församling, en moderförsamling, som står för planteringen och kan stötta längs vägen.

– I början var det lite trögt att hitta moderförsamlingar, men nu är den rörelsen i gång, säger Pär Alfredsson, som hoppas att Equmeniakyrkan har 50 nyplanteringar till 2025.

– Redan nu har vi 29–30 planteringar i gång.

En annan trend, som inte är någon nyhet, men undersökningens mest intressanta del, enligt Öyvind Tholvsen, är den geografiska omstruktureringen.

Frikyrkorna tappar i områden där man traditionellt varit starkast, i till exempel Jönköpings, Östergötlands och Västerbottens län. Men man tappar mindre, eller till och med ökar något, i Mälardalen och i storstäderna Stockholm, Malmö och Göteborg.

– Kyrkorna följer befolkningsutvecklingen, vilket kan vara en utmaning eftersom frikyrkorna växte fram i ett helt annat Sverige, då nästan alla människor bodde på landsbygden, säger
Öyvind Tholvsen.

– De flyttar in i områden där frikyrkorna traditionellt varit som svagast och där sekulariseringen gått som längst Det kan innebära en risk för en inre sekularisering av församlingarna. Det är ingenting som framgår av siffrorna, det säger jag som pastor.

Fast någon direkt ökning i storstäderna är det ju egentligen inte fråga om, åtminstone inte för de traditionella frikyrkorna. Den verkliga tillväxten finns i de fristående församlingarna utanför de etablerade samfunden. Inte minst alla nya migrantförsamlingar, som växer fram i så kallade pendlingskommuner och storstäder.

Detta innebär att de samfundsanslutna församlingarna sedan millennieskiftet minskat i antal medlemmar med totalt 14,2 procent medan församlingarna utanför samfunden ökat med 324 procent.

En viktig framtidsfråga är om dessa församlingar kommer att förbli migrantförsamlingar eller om de kan ställa om till att också innesluta människor med annan kulturell bakgrund, skriver Tholvsen

Och sammanfattningsvis, hur vi än vrider och vänder på det fortsätter nedgången. Särskilt i de mer glesbefolkade delarna av landet.

På 20 år har antalet församlingar minskat med 24,8 procent. Antalet medlemmar har minskat med 9,8 procent.

Det finns ett tydligt samband mellan grundande av nya församlingar och växt i antal medlemmar., Det är alltså inte så att nya församlingar enbart tar medlemmar från etablerade församlingar., visar rapporten.

– Den trenden går åt rätt håll, kanske kan målsättningen med fler planteringar än nedläggningar ändå genomföras till 2025, säger Öyvind Tholvsen.

Fotnot: Frikyrkoundersökningen omfattar församlingar i de traditionella frikyrkosamfunden. fristående församlingar samt EFS och liknande rörelser. Undersökningen presenteras vart femte år, tidigare under namnet Sverige­undersökningen.
Läs mer https://vidare.nu/