Efter ett mellanår engagerar Hönöveckan åter medlemmarna i Missionskyrkan – som dessutom fick kombinera konferensstarten med första riktiga gudstjänsten i nya kyrksalen. Spontana kommentarerna efteråt:
– Underbart, roligt, fantastiskt, var några kommentarer säger Karin Wilund.
Karin Wilund springer mellan baren (Ja i Hönö Missionskyrka finns numera en bar, om än utan alkohol då), köket och entrén.
Att fånga henne i farten är inte det lättaste, men efter några minuters väntan får hon en stund över.
I mångt och mycket personifieras Hönökonferensen av sådana som Karin.
På 67 år har hon bara missat en konferens och som medlem och även styrelseledamot i Hönö Missionskyrka är hon alltid redo att kavla upp ärmarna för att hugga in där det behövs.
Och hon är inte ensam. För den lokala församlingen är konferensen ett kitt som kanske rentav är oumbärlig för den starka gemenskap som hon menar kännetecknar kyrkan.
– Den betyder ruskigt mycket. Det gör mycket för den sociala biten att ha en så här tät arbetsgemenskap, drar man dessutom åt samma håll i en grupp där alla älskar Jesus ... Ja, vi är väldigt lyckligt lottade här ute, slår Karin fast.
Efter mellanåret 2020 engageras hela församlingen på nytt.
– Vi har delat upp församlingen i 12 GOS-grupper (Gemenskap och städ) och vi avlöser varandra i veckan så det här engagerar hela kyrkan vilket känns roligt.
Församlinsgskören, musiker
och tekniker är andra viktiga nycklar från församlingens led.
Därför upplever hon att det också var starka känslor i församlingen när konferensen öppnades för livedeltagande igen i söndags. Det var också första gången som församlingen själva kunde fira vanlig gudstjänst i de nya lokalerna vid Klåva hamn på Hönö.
– Det var en fantastisk upplevelse att träffa folk och vi var bortåt 150 personer i kyrkan. Vi har haft en konfaavslutning i nya kyrksalen men detta var egentligen första riktiga gudstjänsten. Fantastiskt!
Finns det nåt positivt med coronaperioden menar hon att det är att församlingen kunnat färdigställa nya kyrkan. Men nästa år hoppas Karin att tältet är tillbaka.
– Jag älskar tält, det blir en speciell feeling men det är ju lite dyrt och otympligt så vi får väl se.
Vad är dina starkaste minnen från dina år med konferensen?
– Oj det är många. Jag blev själv berörd av ett helande här i unga år och jag träffade min man här. Mina föräldrar träffades också här. Ja listan över par som träffats här kan göras lång, säger hon och skrattar.
Vad är förväntningarna i år?
– Att vi ska få göra möten med Gud på de plan vi befinner oss. Och att vi ska få med oss något av vad det kan innebära att vara kristen i en tid som denna. Både personligt och för församlingar ute i landet.
LÄGG TILL NY KOMMENTAR