– Jag hoppas att folk ska säga att under Larssons tid hittade vi varandra, att vi hittade en vi-känsla i samfundet, både ute i församlingarna och centralt i Jönköping, samtidigt som vi fick lyfta blicken internationellt, säger Kjell Larsson.

Ordet tillsammans hade han med sig från första början i sin tjänst, och tillsammans är också det centrala ordet i Svenska Alliansmissionens vision, som Kjell varit med att utforma.

– En vision som jag borde kunna citera även om du väcker mig klockan tre på natten, säger Kjell och ler.

– Vi vill tillsammans ta emot, formas av och gestalta Jesus Kristus i världen. Och världen, det är både Värnamo och Malawi.

Det råkar nu vara i Värnamo som vi möts, hemma hos Berit och Kjell, där det mesta av arbetet sker i pandemitider. Den stora fördelen är sovmornarna, menar Kjell.

Samtidigt saknar han resorna. För om det är något som har gjort djupt intryck på den avgående missionsföreståndaren så är det de återkommande missionsresorna för att återknyta relationer och samarbeten med systerkyrkor runt om i världen.

– Svenska Alliansmissionen har liksom många andra samfund låtit systerkyrkorna bli självständiga kyrkor, men bieffekten är att vi tappat lite av kontakten. Därför har jag varit ute på de här missionsresorna, för att vi ska hitta varandra igen, säger Kjell.

För bra precis ett år sedan var Kjell på besök i Hong Kong, Macau och Japan tillsammans med Martin Ström, internationell missionsledare.

– De sa till oss innan vi åkte att ”det talas om ett nytt virus här, så är ni rädda för det kanske ni ska stanna hemma”. Martin och jag tyckte att ”ett virus är väl ingenting, det är ju farligare i trafiken” …

Kjell skakar på huvudet.

– Vi kom hem därifrån i grevens tid.

Kontakten med sex systerkyrkor i södra Afrika har också stärkts under Kjells år som missionsföreståndare. Förbi är tiden när församlingarna i Sverige bara skickade sina insamlade kollekter för att generera bistånd. Nu hjälper man varandra att hjälpa.

– Martin kom med tanken att vi och våra systerkyrkor skulle mötas i mitten. Om vi gör det så hamnar vi i Mellanöstern, och kanske kan vi där, tillsammans, försöka att nå de mest onådda? Det vill vi jobba för, säger Kjell Larsson.

Därför gjorde han tillsammans med flera medarbetare en resa till Damaskus i Syrien, sommaren 2019. En resa som gjorde djupt intryck.

– Att få möta de kristna i Syrien efter IS framfart och att se deras tro var otroligt fascinerande, säger Kjell.

Det var under den resan som han bland annat blev inbjuden till en sittning med syriska regeringsföreträdare och fick delta i en ekumenisk utomhuskonsert i parken i Damaskus.

– 26 sånger framfördes varav 24 med ett tydligt kristet budskap och hela konserten sändes live av turkisk statstelevision – och nådde mer än 20 miljoner tittare i hela arabvärlden!, berättar Kjell entusiastiskt.

Men möjligheterna och utmaningarna finns i lika stor utsträckning hemma i Sverige som i arabvärlden. Det har varit en rikedom, konstaterar Kjell, att få jobba ekumeniskt på nationell nivå, tillsammans med representanter från de ortodoxa, katolska, lutherska och frikyrkliga familjerna.

– Att jag som kommer från ett relativt litet samfund får sitta vid fikabordet tillsammans med Anders Arborelius, Antje Jackelén eller Lasse Svensson och sam­tala om vad som händer med människovärdet i Sverige. Vad gör vi när det kallnar? Hur gör vi för att ställa upp för människor som lider, för människor på flykt? Det har varit väldigt berikande.

Häri ligger också en stor utmaning framöver, menar Kjell. Kyrkan har på många sätt blivit marginaliserad i det svenska samhället.

– Ta bara under pandemin, när regeringen har pratat om kulturlivet och idrotten, men inte med ett ord nämnt kyrkan. På en direkt fråga har vi fått svar att ”vi tänker in er i kulturlivet”, men det är ju inte klokt. Tänk allt ideellt arbete som görs i kyrkorna för att hjälpa människor. Här finns att göra för Sveriges Kristna Råd.

Frustrationen är tydlig hos Kjell, en frustration som också ger kraft att ta sig an utmaningarna. För kyrkans utmaning framåt, menar Kjell, handlar också om att varje enskild församling på varje ort behöver famna och vara öppen – utan att för den skull bli konturlös.

– Jag tror att vi som kristenhet har en jättestor utmaning i att hitta ett relevant språk som når fram, som når in i människor. Ett språk som gör att de uppfattar att jag talar om Guds väldiga gärningar, som lärjungarna gjorde den första pingstdagen, och att det berör.

Under Kjells tio år som missionsföreståndare har SAM-familjen vuxit med fem nya arabiskspråkiga för samlingar och därtill en eritreansk och två persiskspråkiga församlingar.

– De här församlingarna ligger i Hjällbo, Göteborg, Norrköping, Södertälje, Sollentuna och Västerås. Från att ha varit en rörelse som är geografiskt stark i Småland har vi vuxit i storstadsregionerna, och det gör något med oss som rörelse att få med de här vännerna, säger Kjell.

Tillsammans. Det har varit en röd tråd under Kjells tio år som missionsföreståndare inom Svenska Alliansmissionen, och det berör även ekumeniken.

En framtidsfråga som nu och då dyker upp är frågan om ett eventuellt samgående med exempelvis Equmeniakyrkan.

Att frågan dyker upp har delvis att göra med att många församlingar är både dubbel- och trippel­anslutna i dag, till SAM, Equmeniakyrkan och EFK.

Långt tillbaka i historien, berättar Kjell, var det nära att man gick samman med dåvarande Svenska Missionsförbundet.

– Men vi finns kvar ännu, vi är små i landet men stora på de platser där vi finns. Och jag har tyckt, än så länge, att det viktiga är de samarbeten vi har med olika samfund. Vi har haft inviter men vi har landat i att inte gå ihop men däremot att samarbeta så mycket vi kan. Det tycker jag är bra. Om behovet kommer upp från gräsrotsnivå, då ska vi självklart jobba med det.

GABRIELLA MELLERGÅRDH