Lars Dalesjö är positiv till att Equmeniakyrkan vill ta ett tydligare ansvar för medarbetare, och ser flera bra förslag i dokumenten. Men han tycker också att själva församlingsbegreppet har hamnat i bakgrunden.

— Om man bara beskriver pastorer, diakoner och församlingsledning så missar man grundrelationen i Equmeniakyrkan, som är församlingen. Det är det högsta organet där vi gemensamt söker Guds vilja. Alla är underordnade församlingen, säger han.

Han reagerar också på att den dubbla ansvarslinjen används som ett begrepp för relationen mellan styrelsens ordförande och föreståndaren.

— Det är något jag känner mig främmande för. Det är ingenting som hör samman med våra traditioner i Baptistsamfundet eller Missionsförbundet. Vi är lekmannarörelser som framförallt trycker på det allmänna prästadömet där alla har en kallelse, säger han.

— Det är väldigt viktigt att vi fortsätter att vara en gräsrots-
rörelse, att vi kan fira nattvard utan präst.

Lars Dalesjö tycker att texterna i dokumenten visar på en episkopal inriktning, även om han inte tror det är ett medvetet val av styrelsen. För honom är det viktigt att behålla församlingarnas självständighet.

— Församlingarna står i ömsesidigt beroende till varandra. Men det är inte ett hierarkiskt förhållande. Det är väldigt viktigt att det inte sker någon glidning på den punkten, säger han.

Nu tycker han att lekmännen inom Equmeniakyrkan behöver göra sina röster hörda i dessa frågor.

— Jag tror att en anledning till att vi rör oss i denna riktning är att vi har för få förtroendevalda som inte själva är pastorer. Det är för lite av lekmannainflytande.

Pea Karlsson, pastor i Värnamo missionskyrka, har inte läst dokumenten, men är kritisk till att Equmeniakyrkan alltmer utvecklar en ämbetssyn. Ett exempel på det menar han är att pastorer nu kan bära en liturgisk dräkt och måste göra det vid ordinationen. Han tror att pastorer i framtiden kommer att benämnas präster, och kyrkoledarna blir biskopar.

— Om du skulle intervjua gamla missionsförbundare så skulle de svara att vi inte har någon ämbetssyn för vi har inte några ämbeten. Vi är ett släkte av präster och kungar, vi har en överstepräst och det är Jesus. Men nu har det blivit så spännande med kläder och ritualer, säger han.

Pea Karlsson menar att traditionerna från Metodistkyrkan har fått oproportionerligt stort inflytande inom Equmeniakyrkan, utan att det fattats demokratiska beslut om den inriktningen.

— Vi är på väg att bli en ämbetskyrka, och det sker genom en väldigt oklar process, säger han.