Under de senaste åren har det stormat i flera av Equmeniakyrkans samarbetskyrkor i de två Kongoländerna. Det har rört sig om olika typer av konflikter och motsättningar, och i det kanske mest extrema fallet en korrupt kyrkoledare. Bertil Svensson besökte nyligen området och han ser nu flera positiva förändringar. Den tidigare generalsekreteraren i CEBU, Mwinda Lezoka, har lämnat kyrkan då han åtalats i Kanada för förskingring.

– CEBU har valt ett nytt ledarskap som jag träffade och det är en helt ny stämning. Sedan tar det ändå tid att återuppbygga förtroendet, säger han.

Mwinda Lezoka skaffade sig kontroll över ekonomin i CEBU och det är oklart hur det gått med delar av Equmeniakyrkans ekonomiska stöd. När Equmeniakyrkan insåg det dirigerade man om stödet från CEBU:s ledning till att distribuera det direkt till olika ­verksamheter. En revision kommer nu att ­göras.

– Nu behöver man rekonstruera kyrkans administrativa rutiner. Men det finns förutsättningar för det eftersom det nu kommit in människor som de svenska missionärerna känner väl till som redbara människor, säger Bertil Svensson.

Hur kan Equmeniakyrkan ­förhindra att något liknande sker igen?

– Vi hade förstås rutiner sedan tidigare, men nu har vi skärpt dem. Vi har blivit ännu noggrannare med att inte skicka ut nya medel om vi inte fått återrapportering från tidigare projekt. Vi kan förstås inte välja kyrkoledare, men vi kan minimera riskerna genom att ställa höga krav på dem som hanterar pengarna, säger Bertil Svensson.

Även i de övriga systerkyrkorna sker en generationsväxling. Bertil Svensson har mött de nya ledarna och tror att detta kommer få stor påverkan på fram­tiden.

– De kommer in med ny energi och kraft. Det gör att det plötsligt händer saker och ting, säger han.

Det finns fortfarande en stark vilja i de kongolesiska kyrkorna att bevara relationerna till Sverige, enligt Bertil Svensson. Flera av de nya ledarna har också besökt Sverige.

— De ser inte bara det ekonomiska stödet utan framförallt det personella stödet som centralt. I dialogen kan vi lära av varandra, säger han.

De positiva förändringarna gör nu att Equmeniakyrkan skickar ut fler missionärer, praktikanter och volontärer än på flera år. Tre nya missionärer och fyra vol­ontärer kommer att resa ut till Kongo-Kinshasa. Det är även aktuellt med nya missionärer till Kongo-Brazzaville, men där är processen med nyrekryteringar inte avslutad. Även om missionärernas uppgifter är annorlunda i dag jämfört med för hundra år sedan menar Bertil Svensson att det är viktigt att det finns folk på plats.

– Det betyder mycket för att bygga upp relationer och förtroende i landet. Och jag tror det är viktigt för svenska församlingar att missionärerna rapporterar hem till dem, hjälper dem att leva i mission och nå en yngre generation, säger han.

Till skillnad från forna tiders missionärer finns nu möjligheten att vara ute några år eller några månader.

De nya medarbetarna kommer bland annat att arbeta inom vård och omsorg och med ungdomar.

– Varken vi eller svenska ambassaden ser några problem säkerhetsmässigt, även om vi inte vet hur covid-19 utvecklas. Det är oroligt i östra Kongo, men i västra delarna av landet är det en lugnare situation, säger han.

Amanda Asp kommer att återvända till Afrika för tredje gången, nu som praktikant och färsk läkare. Hon tillhör den yngre generationen av medlemmar i Equmeniakyrkan som nu stärker banden till de gamla missionsländerna. Redan när hon besökte Kongo-Kinshasa med Apg29 var det en stark upplevelse för henne. Några år senare var hon tillbaka i Tanzania.

– Jag har fastnat för den afrikanska kulturen. Jag tror det till stor del är mentaliteten bland människorna som påverkat mig, människor är väldigt generösa och vänliga. Jag beundrar också det sätt som man lever med Gud i vardagen, det är ­något jag längtar tillbaka till, ­säger hon.

Hon delar sin passion för Afrika med flera andra vänner som också är verksamma inom vården. De kontaktade Equmeniakyrkan för att höra vilka möjligheter det fanns för dem att resa till Kongo-Kinshasa tillsammans.

– Vi har fått mycket hjälp att planera vår resa, säger hon.

Equmeniakyrkan är på väg att lansera ett missionsvolontärprogram, och Amanda Asps grupp på fem personer är en del av den satsningen.

– Vi fem har hittat varandra och delar samma längtan att kombinera kyrka och sjukvård, säger hon.

Det är inte helt bestämt vilka områden de kommer att besöka under den tre månader långa resan, men säkert är att de stannar i Kinshasa och Kimpese. Förhoppningsvis går resan även till Mai-Ndombe-provinsen. De sjukhus som besöks är knutna till Equmeniakyrkans samarbetskyrkor i landet; CEBU och CEC.

– Vi kommer som representanter för Equmeniakyrkans hälso­vårdsarbete. Vi kommer att observera, samla erfarenhet och förhoppningsvis bidra lite praktiskt. Mitt fokusområde är mödrahälsovård och förlossningsvård, säger hon.

Coronapandemin har hindrat dem att resa tidigare. Nu är ­målet att de ska komma ut i feb­ruari. 

… Jag tror det blir en resa som kommer att påverka mig som både som person läkare. Det är svårt att säga hur, det är jag själv väldigt nyfiken på.