– Det är historiskt, säger en glad Amy Karlsson, en av dem som stod bakom motionen som ledde fram till beslutet.

– Vi är på väg från vi och dom där vi slår varandra med bibelord i skallen, för att istället se varandra som medmänniskor.

Också samfundsledningen anser att beslutet är betydelsefullt:

– Det är ett viktigt förtydligande, säger Equmeniakyrkans ordförande, Kerstin Torkelsson Enlund.

– Motionen innebär en skjuts framåt, vi ökar tempot, lägger Karin Wiborn, biträdande kyrkoledare, till.

Däremot blir det inte obligatoriskt för alla församlingar att viga samkönade par. Kyrkokonferensen slog nämligen också fast att ”varje församling /…/ är självständig” och att samfundet därför inte kan fatta centrala beslut ”som fråntar församlingarna ansvar för sitt eget gudstjänstliv”.

– Vi och många andra är arga och besvikna på det absurda att rösta igenom det starka antidiskrimineringsuttalandet, för att sedan inte se att samkönad vigsel i alla församlingar är en självklar följd av det, säger Linda Andersson, den andra som har skrivit motionen.

– Jag tror inte alla inser vad man faktiskt sagt ja till!

Lång blev den, debatten. Den mest omfattande under hela kyrkokonferensen med hela 274 digitala inlägg. Flera vittnade om hur homo-, bi-, trans-, och queerpersoner diskrimineras i olika kristna sammanhang, även i Equmeniakyrkan. Andra varnade för en splittring av samfundet. Ett argument var situationen i församlingar med många arabisktalande vilka inte sällan har konservativa åsikter om relationer. Ett annat argument var att samfundet härbärgerar olika syn på dopet utan större problem. Mot detta invändes att dopsyn helt handlar om teologi, inte om människovärde. Så böljade debatten fram och åter.

– Det har varit sorgligt och nedslående att läsa resonemang som i sig är en del av förtrycket och diskrimineringen, tycker Linda Andersson som samtidigt är glad över allt engagemang före och under kyrkokonferensen.

Karin Wiborn tycker för sin del att den digitala debatten var ganska respektfull:

– Jag upplevde få splittrande tendenser.

– Enhet i mångfald, jag hoppas det finns i vårt DNA, kompletterar Kerstin Torkelsson Enlund.

Equmeniakyrkan är kongregationalistisk; församlingarna är självstyrande. Något som många, bland andra Magnus Kronberg, pastor Betelkyrkan i Örebro, tog upp i debatten:

– Det är just församlingarnas frihet som gjort att flera nu kan viga samkönade par.

Hans egen församling är ett exempel på en som numera viger homopar.

– Samfundet kan inte fatta beslut om hur församlingarna skall göra, det är ju inte själva samfundet som viger par, säger Magnus Kronberg.

– Men man kan rekommendera. Det hade varit en väg vidare.

Kan då församlingar som vägrar att viga samkönade par fortsätta med det?

– Att inte bli vigda i en församling kan upplevas som kränkande för hbtq-personer. Samtidigt kan ett vigselkrav upplevas som kränkande av andras religiösa övertygelse, säger Karin Wiborn

En annan åsikt som luftades – och som tidigare diskuterats i Equmeniakyrkan – var om det är dags att helt släppa den juridiska vigselrätten. Problemet kring olika syn på samkönade relationer blir ändå inte löst menade kritikerna – skall vissa församlingar då kunna vägra välsignelseakter över ingångna samkönade äktenskap?

På de två kommande kyrkokonferenserna kommer frågan tillbaka i syfte att, som det heter, ”verka för en självklar inkludering av hbtq-personer” i kyrkan och dess församlingar. Detta utifrån ett centralt material som skall tas fram. Amy Karlsson och Linda Andersson är två – av förmodligen många – som tänker att fortsätta vara aktiva i debatten.

– Alla församlingar bjuds in att gå in i en resa, dialog som teologisk praktik i, säger Kerstin
Torkelsson Enlund.

– Men vi behöver tid, det handlar om existentiella och djupa värderingsfrågor.