I förorten Lövgärdet har många barn knappt varit ute i skogen. Nu satsar Equmenia på scouting just för dem. Men det är en utmanande satsning som kräver nytänkande.
Sedan ett och ett halvt år tillbaka satsar Equmenia tillsammans med församlingen Rosa huset och Räddningsmissionen på att bygga upp en scoutverksamhet i Lövgärdet. Julia Sjöström och Malin Olsson är anställda på deltid som ledare, och de har en scoutgrupp i kyrkan och en i skolan.
— Under projektets gång har vi nog träffat 130 barn, säger Malin.
Denna tisdagkväll är det ett tjugotal barn som kommit till kyrkan. På grund av restriktionerna under pandemin är gruppen utomhus. I skenet från gatlyktorna blir det kurragömma och andra lekar. Det är skratt och rop, men Malin och Julia måste också vara uppmärksamma och snabbt lugna upprörda barn. Några av dem är oroliga och rastlösa.
Som avslutning får alla en julklapp som är fylld av pysselmaterial. Tanken är att Julia och Malin ska ha fortsatt kontakt med barnen på Tiktok och Snapchat under lovet för att ge tips på hur de kan sysselsätta sig med pyssel och experiment.
Två av scouterna är Lamija, 9 år, och Semin, 6 år. De har varit med under hösten och älskar scoutingen.
— Vi har fått lära känna nya barn och lärt oss nya saker, säger Semin.
De hade hört talas om scouter innan, men hade mest föreställningar från film och tv, som att scouter gör snälla saker mot äldre. Nu har de upptäckt att scouting har många fler dimensioner än så.
— Det har varit roligt att gå ut i skogen, men också lite läskigt när det var mörkt. Jag vill gå ut fler gånger i skogen, lära mig vad träden heter, säger Lamija.
Scoutverksamheten i Lövgärdet bygger på samma grund som all annan scouting. Men här finns också skillnader i jämförelse med de flesta andra Equmeniakårer. Många barn i Lövgärdet har bara begränsad erfarenhet av att vistas i naturen, trots att det finns skogsområden i runt knuten. Därför har Malin och Julia arbetat medvetet för att övervinna de rädslor som kan finnas både hos barn och föräldrar inför att lämna bostadsområdet. Ett sätt att göra det har varit gosedjursspårning, då scouterna fick leta upp gosedjur i skogen.
— Vi gick en slinga och berättade om djuren. Många tyckte det var lite obehagligt, men efteråt var det roligt. De hade vågat möta sin egen rädsla och ville pröva igen, säger Malin.
De äldre scouterna har till och med gått ut i skogen när det varit mörkt.
— Det hade vi inte kunnat göra för ett år sedan, men nu är barnen och föräldrarna trygga med oss, säger Julia.
För några av barnen betyder scouterna mycket. Det märktes inte minst när vissa föräldrar var tveksamma till att fortsätta på grund av pandemin.
— Ett barn sa till sin mamma att det var viktigt att fortsätta för hon fick lära sig så mycket. Vi tänker också att de utvecklas som personer, det har vi sett hos många barn, säger Julia.
Denna kväll avslutas inte med någon samling. I vanliga fall brukar de försöka ha en kort samling där de tar upp existentiella frågor. Det är inte en kristen andakt i egentlig mening, då många barn kommer från muslimska familjer.
— Det är del av scoutlagen att utforska sin egen tro och lära sig att respektera andras tro, säger Malin.
Det är också en utmaning att få ledare till verksamheten. Några föräldrar har varit med, men på grund av coronaviruset har de blivit färre. Men nu har Equmenia fått medel från Gustav V:s jubileumsfond för att genomföra en ledarutbildning. Malin och Julia hoppas att unga i gymnasieåldern ska vilja utbilda sig och bli scoutledare.
— En del i vårt uppdrag är att hitta ledare på nya sätt. Vi tror att en väg är att anställa ungdomar, för det kan vara en väg in. Det ger ungdomarna lite arbetslivserfarenhet och vi får bra ledare, säger Malin.
Varför behövs anställda ledare?
— På de flesta andra platser där det finns scoutgrupper bygger det på föräldrars engagemang eller på scouter som varit med sedan de var små. Här finns ingen sådan bas. Så vi måste tänka nytt, säger Julia.
Det är Julia och Malin som utformar utbildningen, men de får centralt stöd av Equmenia. Ledarskapsutbildningen ska sedan genomföras tillsammans med Rosa huset och Mariakyrkan i Hammarkullen.
Förhoppningen är att nya ledare ska utgöra bas för framtiden. Malins och Julias anställningar upphör om ett halvår, men målet är förstås att scouterna ska leva kunna kvar.
— Jag har blivit lite förvånad över hur roligt barn tycker att det är med scout. Det är fortfarande en relevant aktivitet, säger Julia.
LÄGG TILL NY KOMMENTAR