Vem är jag i dramat jag just sett?

Ett otroligt utbud av film och människor i alla åldrar som på de mest udda tider fyller biograferna, Stora Teatern och Draken för att kliva in i berättelserna. En del tar några kliv på röda mattan och andra slinker in och snabbt ut igen direkt efter den avslutande applåden. (Älskar förresten att vi bjuder på en applåd som tack vid dessa tillfällen). Så skyndar många vidare för att hinna till nästa visning någonstans i staden. För den som går ”all in” finns massor av spännande samtal, seminarier och mingel.

Mer sparsmakat än vanligt

Jag hade i år möjlighet att se ett antal spel­filmer och ett par dokumentärer, men det blev mer sparsmakat än vanligt på grund av annat som pockade på i almanackan. Det återkommande för min del var frågan om vem jag är och skulle bli i det drama jag just sett. Flera av mina filmval handlade om omöjliga val och konsekvenserna.

Ett par av de historier som spelades upp i mitt utbud är hämtade från dramatiska år under andra världskrigets fasor. Med facit i hand till all mänsklig smärta, är det lätt att tro man tillhör den goda sidan som offrar allt för en annan människas skull, men vem är jag när det väl gäller? Och hur ser den goda sidan ut? Det är en balansakt att se tillbaka och hoppas att jag hade ägt lite mer ”tåga” och insikt för egen del, men också att ta in den verklighet vi finns i just nu. Livet är på något sätt enklare när vi blundar eller bara ­tillåter oss att undvika andras perspektiv. Då kan jag dessutom ha ganska klara åsikter.

C.S Lewis skriver mitt i sorgens landskap efter att hans älskade hustru Joy gått ur tiden: ”Förr var jag en krigskorrespondent som rapporterade om kriget från hotellrummet”.

Känner mig ofta som iakttagare

Så känner jag mig ofta. Som en iakttagare som på avstånd tycker, tänker och lite för ofta kanske också vädrar mina åsikter. Men jag försöker ta in livets olika aspekter. Jag försöker verkligen. Men visst är det svårt?

Jag tror på att ibland byta perspektiv. Att lyssna och ta in en annan människas syn på en konflikt, ett livsval, ett dramatiskt beslut eller en ­politisk bana som påverkar livet och förändrar det givna och för mig självklara. Men hjälp, vad det är utmanande.

Skapar rum för den heliga vreden

Vi kan ju inte förbli tysta när människor far illa. Men jag vill tro att den goda viljan att ömsint lyssna, försöka se från ett ovant håll och öva sig i medmänsklighet kan förändra situationer. Att också det skapar rum för den heliga vreden, när den sjuder inom oss och vi någonstans vet att nu är det dags att tala, inte tiga.

Lavaström av vrede

Jag kan se tillbaka på några enstaka tillfällen när en ovanlig lavaström av vrede flutit upp inom mig. Tanken blir klar, orden kommer lugnt och sansat, men de är nödvändiga för att jag ska kunna se mig själv i spegeln efteråt. Tyvärr har jag också en del erfarenhet av de osammanhängande, sårande och felriktade orden och åsikterna. De som springer fram ur ett försvar och inte gör någon gott. Allra minst mig själv. Då undviker jag spegeln.

Det sistnämna är mer smärtsamt, men märkligt nog är jag ändå tacksam för både ock. Jag är ju bara en människa och behöver ibland säga ­förlåt. Både till andra och mig själv. Jag lär mig något. Kanhända misstagen till och med kan få mig att se från en annan vinkel. Utsikten blir till en insikt. Vem är jag och vem blir jag då?

Ni filmnördar vill kanske veta vilka filmer jag såg?

Stella. Ett liv

Ett riktigt jobb

The zone of Iinterest

Filmen om Kal P Dal

Leaving Jesus

The shadowless tower

Before it ends

Britta Hermansson
riksevangelist och författare