Därför måste Jesus stiga upp till himlen

Kristi himmelsfärdsdag eller Dies sanctus ascensionis Domini som den kallas i delar av den kristna kyrkan, firas till åminnelse av att Kristus enligt Nya testamentet uppsteg till himmelen inför elva av sina apostlar.

”Jag skall sända er vad min fader har lovat. Men ni skall stanna här i staden tills ni har blivit rustade med kraft från höjden.’ Han tog dem med sig ut ur staden bort mot Betania, och han lyfte sina händer och välsignade dem. Medan han välsignade dem lämnade han dem och fördes upp till himlen. De föll ner och hyllade honom och återvände sedan till Jerusalem under stor glädje. Och de var ständigt i templet och prisade Gud.” (Luk 24:49-53)

Högtiden som instiftades under 300-talet infaller den 40:e dagen efter påskdagen och den liturgiska färgen är vit.

Under medeltiden dramatiserades ofta högtiden med ett himmelsfärdsspel genom att hissa upp en Kristus-figur genom ett hål i kyrkotaket. Tanken var att visa upp hur Kristus fysiskt lämnar jorden men andligt dröjer sig kvar. Denna sedvänja försvann i och med reformationen.

Kristi himmelsfärd firas samtidigt som den gamla allmogen firade betessläppningen så där Kristus stiger upp släpps korna ut. Ett annat firande som tillkommit sedan slutet av 1940-talet är Folknykterhetens dag vilket kanske påverkat det faktum att denna högtid till skillnad från många andra firanden i Sverige inte förknippas med alkohol och fylla.

Eftersom Kristi himmelsfärd betraktats som den första sommardagen har den även gått under namnen barärmsdagen och första metardagen. Inte minst i gamla Missionsförbundet firades ofta gökottor ute i det fria.

I Bibelns evangelier berättas det inte mycket om vad Jesus gjorde under veckorna mellan uppståndelse och uppstigande. Det vi får veta är att Jesus visar sig vid flera tillfällen för sina lärjungar. Några av hans ord är också nedskrivna, bland annat i talet där han sänder ut sina lärjungar.

Efter att Jesus återuppstår ifrån dödsriket visar han sig för lärjungarna och är tillsammans med dem en tid. Men efter 40 dagar lämnar han jorden.

På Kristi himmelsfärds dag släcks det stora påskljuset i kyrkan. Påskljuset var en symbol för att Jesus kroppsligen fanns kvar på jorden en tid efter uppståndelsen och tändes vid påsk för att fira att Jesus uppstått. När det då släcks symboliserar det att Herrens kropp lämnat jorden.

Men efter att ljuset släckts flyttas ljuset till dopfunten där det kan tändas i samband med dop för att visa på det nära förbundet mellan dop och uppståndelse. För genom samhörigheten med Kristus får vi alla del i det eviga livet.

Himmelsfärden skyms ofta av större berättelser om födseln i ett stall, dopet i Jordan, helandet av sjuka, försoningen på korset och såklart uppståndelsen. Men egentligen är himmelsfärden teologiskt helt central. Det ena som sker är att Jesus Kristus som fullt ut är människa och fullt ut är Gud tar sin rättmätiga plats som människosläktets himmelska konung. Att Jesus väljer att bokstavligt stiga upp på molnen kan därför tolkas som en slags kröningsceremoni med vittnen.

Det andra som sker är att Jesus vid himmelsfärden lämnar tidens och den mänskliga kroppens begränsningar för att istället leva i Guds evighet. Där, mitt emellan dessa båda mirakel kan Kristus nu agera ombud och medlare för alla oss i den dödliga mänskligheten. Sittande på allsmäktig Gud Faders högra sida.

Det innebär att oavsett hur bristfälliga, trasiga eller syndiga vi än är vilar Guds blick på oss och ser då sin egen son, den uppståndne Kristus. Och som en far ser på sin son ser Gud det rena inom oss och förlåter oss för våra skulder. Genom himmelsfärden har Kristus ställt portarna till himmelriket på glänt och gett mänskligheten hopp om de dödas uppståndelse och ett evigt liv. Därför är himmelsfärden lika viktig att betona som värd att fira.