För Britta Hermansson, evangelist i Equmeniakyrkan, har pandemitiden både skapat begränsningar och nya möjligheter. När det inte längre var möjligt att åka runt i landet och möta församlingar så blev podden den nya plattformen.

– Jag har sänt ett poddavsnitt i veckan och fått mer respons än jag haft när jag stått i predikstolen. Dessutom har jag nått en delvis annan publik, berättar hon.

Isoleringen innebar också att hon fick tid för att skriva ytterligare en bok, den femte i ordningen, som på ett sätt är en fortsättning på den tidigare De vi ville bli. Båda böckerna är djupt personliga, men samtidigt allmänmänsk­liga. De handlar om att våga släppa behovet av kontroll för att nå ett visst mått av tillit, om besvikelser som måste hanteras och om att vara barmhärtig mot sig själv.

– Jag har valt att tala sant om livet. Inte så som jag önskat att det skulle vara, utan så som det faktiskt blev. Om att livet är en paradox med sorger som inte går att undvika samtidigt som det går att leva vidare av det ljus som alltid finns och som kommer till oss från framtiden.

Britta tror att Gud gör sig påmind i många olika sammanhang för den som är lyhörd. Hon beskriver att det kan ske genom signaler som kommer ”snett från vänster” – alltså från oväntat håll.

– Det krävs lite övning för att ana och få vittring på det som kommer till mig på oväntat sätt. Det kan ske genom musik, ett tv-program eller en film. Jag tror att det går att öva upp det sinnet för att kunna urskilja den goda rösten bland alla röster.

I den nya boken Gud gömmer sig bakom en björk beskriver hon sökandet ­efter Gud som en kurragömmalek där Gud står lutad mot trädets stam medan hon själv febrilt ­letar efter begripliga svar på sina ­böner.

– För mig är den stora kampen att våga tilliten när Gud gömmer sig och verkar vara borta ur mitt liv. Kurragömmaleken är paradoxalt nog en viktig insikt för mig. Det handlar om att fortsätta leta och lita på att Gud söker mig med samma iver som jag själv letar efter mötet med honom. Den dolde Guden är ändå där.

Hon vill fortsätta känna igen det oväntade som kommer från vänster, från det hon kallar överraskningarnas Gud.

– Jag behöver det ofta och i många situationer. För någon är det en närvaro, en vetskap, ett högre väsen. Något större. För mig är det Gud som blev människa i Jesus Kristus.

Britta Hermansson skriver bibelbetraktelsen i det här numret av Sändaren. För henne är julevangeliet, kanske den mest omskrivna av Bibelns berättelser, långt mer än en historisk berättelse.

– Det är hisnande att Gud valde att komma till oss som ett utlämnat, sårbart och totalt beroende barn. Man kan undra hur det ens är möjligt. Men det är just denna omöjlighet som ger tröst och mod. Här finns allt jag kan behöva för att hantera och vandra genom livet.

Hon citerar sångerskan Francesca Battistellis text som handlar om hur

Maria som burit Jesusbarnet nu släpper taget och ber om att bli buren

Av Jesus.

”Be born in me, be born in me.

I hold You in the beginning, You will hold me in the end. ­Every moment in the middle, make my heart Your Betlehem. Be born in me.”

– Det är det julen handlar om. Vad får det för konsekvenser för mitt liv att mitt hjärta blir ett Betlehem? Hur formar det mitt liv?

– Att våga släppa taget och känna att Gud bär mig är kanske den största utmaningen för den som gärna vill ha kontroll över sitt liv, men julens budskap är att vi är burna av en kärleksfull Gud som vill oss väl.