Kanske hade Rebecka själv inte räknat med att releasen av hennes tredje bok, och allra första vuxenroman, skulle sammanfalla med att demokratin firar 100 år i Sverige.

– Nej, det var när jag insåg det som jag förstod att nu måste det bli av, nu måste jag sätta en deadline för mig själv och ta kontakt med ett förlag, säger Rebecka och ler.

Vi möts hemma på gården i Djursdala, strax norr om Vimmerby, samma dag som boken Landsförvisade släpps. Senare på kvällen väntar boksläpp på Vimmerby bokhandel. Rebecka är i grunden journalist men jobbar i dag som studie- och yrkesvägledare på Komvux. Dock inte på heltid, en dag i veckan sitter hon hemma och skriver, och även om boken som just nu släppts är en roman så är berättelsen baserad på verkliga händelser.

Läsaren får följa Sofia och FO Nilsson som tillsammans med andra modiga själar vågar stå upp för det man tror på och riskera både sina egna och sina familjers liv när de kämpar mot regering och kyrka. Det blir startskottet för baptismen i Sverige.

– När jag började skriva så visste jag inte att jag skulle hålla på i tre år och jag hade ingen aning om kopplingen till demokratin, berättar Rebecka.

Tanken från början var att hon skulle skriva en novell om ett dop i en skog mitt i natten, under ­tidigt 1850-tal, men hennes gedigna arbete med research visade snart att den här dramatiska berättelsen handlade om mer än bara historien om den första ­baptistförsamlingen i Sverige. Vid ett besök på Brommaarkivet fick ­Rebecka ta del av stadgarna som antogs den där natten efter det första dopet, och där framgick det tydligt att varje röst räknades.

– Både kvinnor och män, fattiga och rika, hade samma rösträtt och fick delta på samma ­villkor. Det här är startskottet för demokratin i Sverige och följer man tråden vidare så ser man hur utvecklingen fortsatte, hur till exempel fackföreningsrörelse och frikyrka gick hand i hand.

I grunden, förklarar Rebecka, finns den benhårda tron på alla människors lika värde, tillsammans med en djup längtan efter att få följa sitt samvete, sin övertygelse, och en lika djup längtan efter att få uttrycka sin tro.

– Gud har gett sin ande till oss människor, och det ger kraft att förändra samhällen.

Men priset som Sofia och de andra eldsjälarna fick betala var högt. Man kallades till förhör inför domkapitlet, straffades med höga böter och utmätning. Barn tvångsdöptes och i hem där baptisterna samlades till förbjudna möten, konventiklar, hände det att en hatmobb stormade huset och slog sönder allt i sin väg.

– Man förstår att det måste ha hänt något stort på insidan för att man ska vilja och våga utsätta sig på det här sättet. Vanliga, enkla, fattiga människor gjorde otroliga uppoffringar och det är verkligen beundransvärt, säger Rebecka.

Med demokratin följde både yttrandefrihet och religionsfrihet; något vi lätt tar för givet i dag i ett land som Sverige.

– Vi glömmer bort att det inte är självklart att få tycka och säga vad du vill. Det som de tidiga baptisterna utsattes för var en sorts främlingsfientlighet i en homogen kultur och i ett samhälle med väldigt stark kontroll, ­säger Rebecka.

Så vad kan Sofia och de första baptisterna lära oss i dag?

– Vi borde vara vidsynta och acceptera människor som de är, samtidigt som vi är tydliga med vår egen tro, även när det kostar på. Erfarenheten av att vara en utsatt minoritet i samhället kan lära oss att relatera till andra ­minoriteter och visa dem Kristi kärlek.

Gabriella Mellergårdh
sandaren@sandaren.se