När vi träffas har den första snön ännu inte lagt sig över Alingsås, men det har blivit vinterkallt. Det går inte att värja sig från frågan om det inte är vädret som Tswi Hlakotsa saknar mest från sitt hemland Sydafrika.

Han skrattar till över frågan, det är nog inte första gången han fått den.

Men det är inte bara vädret som är skillnaden mellan hans förra värld och denna.

När han föddes 1983 i Matatiele i Sydafrika var det in i en värld där människor delades upp i grupper och hans öde var mer eller mindre sammanflätet med sitt ”home­land” som de olika regionerna under Apartheidregimen kallades.

Hans minnen över brutaliteten från Apartheidregimen är trots allt inte många men ett har etsat sig fast. När militärpolisen anlände för att kuva ett begynnande uppror och en bil med beväpnade poliser rullade förbi några meter framför hans barnaögon.

– Jag föddes fattig. För mig har det inte varit en stor grej, det fanns inget annat och jag tycker än i dag att det kan vara en välsignelse på flera sätt. Jag tror det lär en en hel del om ödmjukhet... och även att lita på Gud.

Han tittar snett uppåt med blicken som för att hämta ett konkret exempel från hjärnbanken.

– Jag tror det är ett av svaren till de stora skillnaderna mellan en gudstjänst här i Loo där jag bor nu och där jag kom ifrån. På en gudstjänst i Sydafrika är hela kyrkan i bön innan man ens kommit dit, folk är desperata efter Gud eftersom de inte har någon annan att hoppas på för sin försörjning. Jag tror man kan lära sig lite av det i Sverige samtidigt som jag också har insett och landat i att man kan göra samma sak men ändå på olika sätt, konstaterar han.

När han var 14 dog hans mamma Nteiseng, och kort därefter flyttade han från sin pappa till Durban för att studera. En omtumlande tid som kastade honom in i ett par års mörker och sökande efter mening. Han blev buddhist, rasatafarianhängare och till sist muslim. Men strax innan han skulle byta sitt namn till ett arabiskt hände det oväntade.

– Parallellt hade jag hittat till poesin. Jag hade alltid älskat att skriva och när en kompis tog med mig till en tävling på det lokala biblioteket var jag fast. Därefter började jag få mig ett namn och bjöds in till en kyrka i Durban för en poesikväll. Jag tänkte väl mest gå för att träffa tjejer men senare samma kväll fann jag mig själv uppslukad av Gud och hade glömt bort varför jag kom dit, det var ett otroligt Gudsmöte av många, konstaterar han.

En av kyrkans pastorer, Mama Bebula, tog sig sedan an rollen som hans ”andliga mamma” på ett sätt som Tswi aldrig kunnat ana.

– Hon berättade för mig att Gud lagt mig på hennes hjärta och därefter sörjde hon och hennes familj för mig på ett fantastiskt sätt.

Mama Bebula hade också ett finger med i spelet i att Tswi hamnade i Loo utanför Alingsås av alla ställen, åtminstone indirekt. När hon lämnade av honom på ett bröllop i Sydafrika sa hon kort innan han skulle gå in: Nu går du in och skaffar dig en fru!

Tswi skrattade men när han sedan stod med bruden Sisanda, hennes Simon och Simons kompis Lisa, spände Sisanda ögonen i honom och sade på xhosa; ”Tswi, det här är din fru!”

Tswi hade inte haft en tanke på att träffa en vit tjej och skojade bort det, men det visade sig att det fanns sanning i den oväntade ”profetian”.

Senare samma kväll hamnade Tswi och Lisa tillsammans för att städa efter bröllopet och för att göra sagan kort – sedan dess har de varit oskiljaktiga.

– Men det togs inte emot så bra på alla sätt i Sydafrika och ett antal händelser gjorde att vi bestämde oss för att åka till Sverige ett tag.

Det var 2014, två veckor efter sitt bröllop. Nu har de svårt att tänka sig ett annat ställe än stillsamma Loo, där Lisa också är uppväxt.

– Inte nu i alla fall, vi känner att det är här vi ska vara och det är rätt fantastiskt hur Gud har hört våra böner i allt här.

Poesin lämnade han dock inte bakom sig. Redan bara några veckor efter att de anlänt till Stockholm, där de först bodde ett par veckor, fick Tswi kontakt med en poetry slam klubb och testade uttryckssättet för första gången – vilket gav honom en snabb vinst i Stockholmsmästerskapen. Inom loppet av tre månader hade han sedan också vunnit SM och ytterligare en tid efteråt kommit tvåa i EM.

– Ha ha, det var intensivt kan man säga. Det gav mig också ett nytt sätt att skriva. Tidigare har jag mest skrivit om Jesus och tron men i de här sammanhangen har jag behövt fokusera mer på människan. Men jag har ändå aldrig lämnat grundperspektivet med Gud och på senare år har jag också fokuserat mer på mitt grundläggande skrivande.

Är du sugen på att tävla snart igen?

– Absolut, men först håller jag på att starta upp en poesiklubb här i Alingsås. Jag har en dröm nu att kunna skapa ett rum för att samla de människor som vill uttrycka sig i poesi och slam och i stället facilitera och hjälpa fram nya talanger snarare än att lyfta fram mig själv. Det behöver inte vara kristna utan vem som helst.

Det är också i linje med hans egen stora dröm, att med poesin som grund leva för att tjäna Gud och människor. Något man kan göra såväl i Sydafrika om i västgötska Loo.

– Det är det som är det fina, ­säger han och ler.